20 m/s och ett draggande ankare

Plötslig låg vår båtgranne lite väl nära oss samtidigt som vinden piskade och regnet öste ner. De fendrade av och vi gjorde likadant tills Andreas skrek”- Det är vi som draggar”. Jag tittade akterut och såg klipporna alldeles för nära aktern.

Vi hade ankrat i en turkos vik och badad och dykt mycket under eftermiddagen. Såklart kollat att ankaret grävt ner sig. Botten var sand som låg ovan på hård stenbotten. Amanda hade kollat ”tyskens” ankare som tyvärr bara var ilagt och låg på sidan på botten. Enl väderprognosen skulle en vind komma på natten men den skyddade land oss ifrån. Efter att vi käkat och diskat spelade vi kort och fick sedan ”skit för att vi lägger oss så tidigt”. Ute på avstånd såg vi hur det blixtrade på himmeln längre bort. 

Med ett ryck vaknade vi båda strax innan midnatt. Plötsligt kom det vind och det var mycket vind. Andreas gick ut och tände upp displayerna för att se hur mycket det blåste och hur det gick för ”tysken”. Minst 20 m/s vet vi att det blåste (24m/s är storm). Jag stängde alla takluckor eftersom jag var rädd att de skulle ryckas loss. I förebyggande plockade vi in de badkläder vi lämnat kvar ute. Då plötsligt var ”tysken” för nära och vi fendrade båda av. Jag hade en t-shirt och trosor på mig och slet då på mig flytvästen för att kunna gå på däck. Sjö började rulla in. Då skrek Andreas:”- Det är vi som draggar”. Jag kollade akterut och såg land alldeles för nära. Jag tog ankarets fjärrkontroll och kröp ut på peket för att lossa stopparen samtidigt som båten rörde sig upp och ned. Samtidigt hade Andreas startat motorn och körde med max varvtal utan att något hände. Vi stod på stenbotten med kölen. Jag öppnade luckan och skrek till barnen som låg i bingarna att ta på sig flytvästar och sätta sig i salongen samt att koppla Plutten.  Tysken kämpade på bredvid oss. Nu öste även regnet ned och Andreas som bara stod i kalsonger och flytväst frös. Jag slängde mig in efter Musto jackor och beordrade barnen att klä på sig under flytvästarna och ta på sig skor. Amanda fick order om att stoppa sin mobil i vattentätt fodral utfall vi behövde lämna båten. Det dunkade till rejält i båten och jag gjorde ett ytterligare försök att ta hem kätting, det dunkade igen och nu gjorde vågorna att vi kom loss från botten och Andreas kunde köra framåt. Nu kom vår första fundering, eftersom vi trots allt nu hängde på ankaret, skulle vi ligga kvar och vänta ut vinden eller skulle vi ta hem ankaret och hovra i viken. Eftersom vi inte visste hur länge vinden skulle vara och det var öppet hav i vindens riktning och vi var rädda för hög sjö beslut vi oss att ta hem. Andreas körde på och jag matade kätting. Såklart vände sig rullhjulet på peket och låste kättingen så åter blev jag tvungen att klättra ut. Kändes sådär olustigt med tanke på att båten gungade upp och ner och att jag lätt skulle kunna klämma mig när jag vände tillbaka det. Det funkade och vi kunde fortsätta mata hem kätting. Det fortsatte att åska och blixtra och regna och blåsa. Som ett mirakel kunde jag köra upp ankaret direkt i klyset utan att det vred sig åt fel håll. I högsjö är det lätt att ankaret blir felvridet och slår mot skrovet när båten rör sig upp och ned och kan då skada skrovet. Så snart ankaret var uppe kunde jag mata hem ankarbojen och det var bara rena turen att dess tamp inte trasslade in sig i köl, roder och propeller. Ankaret surrat och vi rörde oss mot andra änden av viken. Jag gick snabbt in och pratade med barnen som var lätt skärrade. De hade tagit sina käraste ägodelar och gjort sig redo att överge båten. Plutten var orolig så de fick ägna tid att lugna honom. Det blixtrade något enormt och regnade. Vinden ändrade riktning och hastighet. Förutom vi och ”tysken” fanns en tredje segelbåt som låg och hovrade i viken. Vi bestämde oss för att stoppa barnen i bingen men att vi båda höll oss i sittbrunnen. Nu åkte även Musto byxorna på. Vi hissade upp ribben och jag såg till att ankaret var 100% återställt och redo att användas igen. Vid tre tiden lugnade vädret sig något och byarna var som mest runt 10 m/s. Andreas tog en lampa och kollade att allt såg bra ut runt peke och ankare vilket det gjorde. Eftersom vi planerat gå loss tidigt idag bestämde vi oss för att vänta in ljuset och därefter åka vidare. Att nu leta upp en ny ankarvik var inte ett alternativ eftersom båtar oftast ligger för nära och det är ankare blandat med bojar samt att det var för mörkt. Jag ville inte att vi skulle lämna viken pga ökänd miljö och att vi hade en rätt så oskyddad passage att göra. 

Vi hovrade och pratade igen vad som hänt. Hur kunde vi dragga??? Vi som är proffs-ankrare! När vi dök på ankaret var det plogat och nergrävt. Hur kunde vi dragga tidigare än ”tysken”? Kanske hade hans ankare fastnar i en grop eller bakom en sten. Kanske var det stenbotten under sanden som förhindrade ankaret att gräva ner sig mera när belastningen i kättingen ökade? Vårt ankare funkar så, har det bara grävt ner sig kan det i princip blåsa hur mycket som helst!

Jag hade svårt att hålla ögonen uppe så när det börja ljusna kl 5 lade jag mig i salongen medan Andreas körde ut ur viken. Ingen större sjö så vi körde på. Vid halv sju var det Andreas tur att bli slagen av John Blund så då byttes vi av och jag körde till vår planerade vik. 

Strax innan kl 9 knöt vi fast i en boj långt in i vår nya vik. Jag frös fortfarande och stod i tights & fleecetröja medan övriga båtgäster i viken hade badkläder på sig. När vi knutit fast och stängt av motorn var det en mycket skön känsla som spred sig i kroppen. Vi bade direkt och konstaterade att kölen fått rejält med stryk men den tål ju det, tyvärr fick även rodret stryk men vi hoppas att det inte skall bli något större fel. En flisa är borta och det finns mindre sprickor.  Frukost med barnen där vi pratade igenom nattens händelse. Alexander upplevde det som att han fick en mindre hjärtinfarkt (!) men Amanda hade känt sig trygg. Kanske för att det var hon som jag hela tiden pratade med och gav instruktioner till. Hon sa att hon litade på oss eftersom vi var ”gamla militärer”, vilket jag även sagt till henne just i hettan ”det är lugnt, det är allvarligt just nu men pappa och jag kan det här”. 

Jag och Andreas litar på varandra och jag vet att det är Andreas som bestämmer när det skiter sig. Så länge jag upplever att det funkar gör jag det han säger utan att ifrågasätta, har jag ett bättre förslag och tid finns kommer jag med förslaget. Nu agerade vi mest utan att prata och vi gjorde det fort och reflexmässigt. Allt som allt gick det fort, ankaret var i klyset max 30min efter att vi vaknat. 

Lärdom vi dragit. Vi kan dragga! 

Istället för att ta in ev badkläder skall vi kolla vårt läge, vem draggar. I natt tappade vi 5min pga detta och 5min är lång tid. Vi är nöjda med att vi alltid går i bingen med ordning inombords, ingen ev disk framme samt att vi bara ev har badkläder på tork ute. När det händer, vilket det sällan gör, är tiden en kritisk faktor. 

Ja ja, vi behövde i varje fall inte ringa Familjen Axvi och avboka deras stundande besök pga varvsvistelse 😉

I övrigt har vi det bra i Kroatien, vi såg matchen på en konoba i söndags, mäktigt. Rörd över deras glädje. Varmt och soligt och härligt blått hav. Mycket bad. Vi har haft båtskolavslutning med middag. Vi har övat med flytvästarna. Nu ska vi in till land och se vad som hänt sedan vi var här sist, i viken vi då kallade för ”bajsviken” pga Konoba ägaren inte hade toalett utan bajsade runt sitt egna tält….vi vet för vi tog även en promenad då 😉

Annonser

Otrevlig gränspolis – kanske läge putsa på ert välkomnande!

Efter ha lämnat Montenegro i lördags morse såg vi fram emot en fin segling längs Kroatiens kust upp till första in-checknings hamnen. Inchecning krävs för att betala den avgift som finns för att segla i landet, summa beror på båtlängd, mängd besättning och dagar. Eftersom barnen sov tänkte vi äta frukost efter att vi klarerat ut. Det var total bleke inne i fjorden medan vi körde ut mot utloppet. Då såg vi att det verkade som att det gick sjö därute, konstigt, vi hade ju inte upplevt någon direkt vind inne i fjorden. Snart såg vi även att det gick vita gäss. Och rätt så snart insåg vi att vi kunde glömma lugn frukost i sittbrunnen. Priset av att inte vara uppkopplad & läsa väder! Efter ha kört en timme i rak motvind, rak motsjö och rak motström insåg vi att vi borde ge barnen sjösjukepiller och frukost för att de skulle klara dagen på havet. Vi var redan i Kroatien men man får inte stanna någonstans så länge man inte checkat in. Då dök det upp en liten vik med en liten by och sjölä, så vi körde in där för att kunna ta hand om barnen och oss själva. Andreas läste i våran Pilot om Kroatien och såg till sin förfäran att seglare som ankrat i denna vik utan att ha checkat in hade tidigare fått böter och även blivit arresterade! Vänd ut sa jag men efter tre sekunder funderande sa Andreas: ”- Äh vi kör in, jag hovrar så fixar du gröt och så drar vi efter det”, ”- Ok svarade jag” och gick ned och berättade läget för barnen. De fattade snabbt. Efter en minut ropade Andreas att en polisbåt var påväg mot oss. ”- Säg till dem att vi skall ge våra barn frukost och sedan åka igen”, sa jag och fortsatte tokröra havregrynsgröt. Barnen fick sjösjukepiller och blev utskickade till sittbrunnen för att visa att vi hade barn ombord. Med tanke på sjögången där ute tänkte jag att det var en bra ursäkt. Gröten var klar och gränspolisen var framme hos oss (jag lagade gröt på 5 min). Andreas berättade läget och fick till svars: ”- Betala böter och ni får stanna 30 min eller ge er av omedelbart”! Jag trodde inte svaret var sant men jag hörde det själv. De är ett EU land och vi är ett EU land men vi fick inte söka sjölä för att ta hand om våra barn pga vi inte hade checkat in än (vilket var omöjligt eftersom första in check hamnen låg norrut). Vad är det för konstig moral. På sätt och vis fick vi skylla oss själva som gett oss ut utan att uppdatera vädret men ändå. De måste dessutom ha följt oss och väntat runt udden för hur skulle de annars kunna ha varit så snabba. Andreas puttrade ut långsamt och vi åt alla på 5min (!!!!). Disken gick undan. Innan vi runda ut längs udden passade vi på att tacka dem genom att tömma ”bajstanken”. 10min senare kom Alexander upp, de hade fått instruktion att ligga ner i sina bingar tills sjösjukepillret börjat att verka, tyvärr hade det inte hjälpt för honom strax efteråt kom hela frukosten upp. Tack för det den Kroatiska gränspolisen, ni kanske ska putsa på ert välkomnande av sjöturister! 

Tänk om vi skulle införa detta hemma i Sverige. Dels skulle vi tjäna pengar till staten på varje utländsk båt som besökte oss och med tanke på alla Norrmän i Bohuslän skulle vi bli ett rikt län. Lägg sedan incheckningshamnarna långt från gränserna så att de måste ta sig en bit, ex Sannäs på västkusten. Tänk alla jobbmöjligheter som skapas och kustbevakningen, vad många mera båtar och personal som behövs för att åka runt och kontrollera. Eller som vi kom fram till, låt Kroatiens dåliga moral stanna i Kroatien, så kanske de någon gång lär sig att bli bättre!

Vi har nu haft fyra dagar på havet i Kroatien. Fyra bra dagar. Vi har snorklat i en grotta. Vi har haft blåsiga kvällar vilket vi inte är vana med. I Grekland blåser det på klocka och det blåste aldrig efter att solen gått ned. Första två nätterna låg vi en fin sandvik nära Dubrovnik vilket gjorde att många små badbåtar kom och dagankrade. De var nog inte vana att ankra med vind så många draggade. Jag låg på fördäck och läste när en tjej plötsligt började ropa på mig och anklaga oss för att köra på dem. ”Ursäkta svarade jag, men Ni ser den där oranga bojen bakom er, det ör vårat ankare!” Då insåg de att de draggade och var påväg mot oss….de böt sida i viken efter det. Det är väldigt underhållande att titta på hur andra båtar gör när de ankrar, vi har många funderingar på hur de eg tänker, förmodligen inte alls. 

Vi har seglat förbi den viken vi låg i för sex år sedan och funderade på att bli hotellägare. Ett övergivet mindre hotell med pool, tennisplan och pingisbord var övergivet. Fin sandstrand och palmer. Nu var vi nyfikna på om det förfallit eller blivit renoverat. Tyvärr hade det förfallit och nu fanns en stor fikonodling bredvid. Förmodligen bodde de som jobbade med odlingen i hotellets gamla bungalows för gamla hotellmöbler stod spritt. Lite ledsamt för vi hade hoppats på att det var renoverat och blommande!

För att få en lugn natt utan rullning åkte vi in i Slano viken. Starka vindar och svajande båtar och en badtemp på 19,1 grad. Stor kontrast till 28,3 som vi hade i lördags när vi lämnade Montenegro (& även i Grekland). Vi gjorde ett snabbt varmt besök i land för att äta glass med Amanda och bunkra mat.

Idag har vi 26,3 gr i badvattnet vilket känns lite som att ordningen är återställd. Vi har sett sköldpaddor. Vi har haft två dagar med fin segling (blandat med motor) och vi har ännu inte fått betala i någon vik för att vi ankrat. Vi har fått det berättat att de börjat ta betalt för att du ankrar. Många avgifter här i Kroatien som sagt! Vattnet är klarare här än vad mindes vilket tyvärr inte är en fördel för all skit/smuts syns på botten. Vilket det förmodligen även gjort hemma om vi haft denna sikt.

Nu laddar vi för skolavslutning på fredag! Den är efterlängtad. Amanda har beställt godis efter sista lektionen och restaurang på kvällen, så vi siktar på Vbroska. Därefter börjar sommarlov för barnen och vi kommer inte väcka dem kl 7 längre. Även vi föräldrar ser fram emot sommarlov 😉 

Vi laddar även såklart för Kroatien – England ikväll, tänk det kunde ha varit Sverige mot Kroatien. Vi funderar på att ta ribben in efter halvlek om det är möjlighet till vinst. Kul att få uppleva deras glädje om de vinner semin. Samtidigt så är jag fortfarande butter på deras välkomnande, så i det tysta kanske jag hejar på England 😉 

Montenegro – ett sånt mys

Vi lämnade Grekland så snart det hade ljusnat i tisdagsmorse. Barnen sov i sina hytter medan vi såg det sista av Grekland och Corfu för denna gång. Strax var vi på Albanskt vatten. Albanien ville vi bara segla förbi för att slippa den jobbiga och tidsödande in checkningen som kräver en agent som skall lösa de olika tillstånden. Albanien har en lång och bergig kust utan några direkta hamnar vilket vi förstår eftersom kusten mestadels har höga branta berg. Det finns endast en marina som Italien bla varit med och byggt. Nu satte vi även alla devices på flygplansläge då varken Albanien eller Montenegro har bra telefonabonnemangsavtal. 

Dagen på havet var väldigt varm och vi hade medvind vilket inte gav oss någon direkt fläkt. Andreas letade skugga under solpanelen och jag blev varmgalen och tog fram mitt paraply! Där vi har teak på durken blir det stekhett. En kort stund kunde vi köra gennaker. När vinden dog körde vi motor och tog då upp vårt solskydd för att få lite svalka. Våran termometer som vi har i skuggan visade 32 grader på eftermiddagen. Det blev mycket läsning och gamade under dagen. Kvällen avslutades med nybakade scones i sittbrunnen och UNO. Vi körde samma vaktsystem som tidigare och mellan kl 20-22 fick jag sällskap av Amanda. När Andreas väckte mig kl 2 var jag halvt död och inte alls sugen på att gå upp. Mörkt ute och fuktigt. T-shirt och shorts nattsegling. Månen lyste som tur upp lite. Eftersom vi var nära kusten var det  många andra båtar ute och jag fick äran att väja för en vit över grön dvs trålare. Vid kl 0430 var det ljust, härligt, vi har tidigar haft det ljust en timme senare. Jag fick en magiskt vacker morgon längs Montenegros södra kust. 24 grader varmt redan innan solen gick upp. Jag lyssnade på poddar och tränade. Plutten som har tuffa varma dagar (han har bytt sin långa päls mot kort päls) låg ute under sprayen hela natten. Han var nog överlycklig att vi var vakna. Eftersom jag var sen ur bingen kl 2 hade jag tänkt att väcka Andreas efter kl 6. Men eftersom hans kropp vaknar av ljuset såg jag hur han svängde benen över bingkanten strax innan kl 6. Jag hällde i mig vatten och lämnade vakten till Andreas och kröp ner i bingen och somnade direkt!

Jag vaknade upp när kommit inomskärs påväg mot den första in checknings hamnen. Det blev snabb frukost, barnen kör sina två portioner havregrynsgröt. Alexander med socker & kanel och Amanda med sylt & sprutgrädde. Jag och Andreas äter vår sista grekiska yoghurt som vi bunkrade. För sex år sedan fick vi en klar favorit yoghurt som vi hittade i år igen, den är verkligen outstanding. Vi bunkrade den rejält när vi handlade sista gången. Eftersom vi hört så mycket om problematik kring in checkning och att det är tidsödande även i Montenegro körde vi taktiskt, dvs att det yttre såg bra ut. Båten stripades på blöta handdukar och badkläder. Saker som legat huller & buller under sprayen plockades bort och jag & Andreas intog vår propra klädstil. Barnen fick instruktion om att vara kvar ombord och hålla sig lugna för att inte vårt yttre skulle förstöras 🙂 Allt som allt tog in checkning oss 30 min och det var bara trevliga miner, både hos tullen och på hamnkontoret. En smidig procedur. Glada kastade vi loss för att leta rätt på ett bra ställe att doppa draggen efter  30h.

Vi slogs redan vid  incheckningen av att det var så vackert. Vi är nu i norra Montenegro i en stor fjord som heter Boka Kotorska, det är här Montenegro har sin skärgård. Fjorden har vackra stränder, palmer, hus och höga berg. Där det fanns hus fanns det strand och nästan hela första biten var stränder som avlöste varandra. Det kändes omhändertaget. Det byggdes mycket, många kranar. Inte som i Grekland där byggen avstannar i väntan på nya pengar, utan här såg man att det var på gång. Vi passerade en gammal bas med klassiska ”Muskö ingångar” i berget. Ett gammalt stridsfartg låg och ”vilade” samt en ubåt på land. Vi förundrades över de kurviga vägarna på land. 

Det vi inte förundrades över var Montenegros lerbotten, det tog oss nio gånger innan ankaret satt. Då böt vi även sida på ön där vi ankrade. Bara ren lera utan sten, vi gled som en tvål så fort vi lade i backen. Efter ett dygn under resa och 2h i solen med hungrig mage och ett avtagnde tålamod var det gött att slänga sig i havet. Vi hade en flygplats akterom oss där plan startade och landade. Nog för att det lät men det var roande att kolla på. Vi badade mycket och länge. På kvällen blev det middag i sittbrunnen och vi beundrade de höga och vackra bergen när solen gick ned vid åtta tiden. Redan efter vår första eftermiddag gillade vi Montenegro.

På fredagen lättade vi för att segla längst fjorden in till Kotor som ligger längst in i den södra delen. Asså det var så vackert. Vi seglade förbi en marina som är ”the marina”, bestod bara av stora eller större båtar. Motorbåtar dominerar här. Sedsn kom vi till ett smalt sund där bilfärjor gick i skytte trafik. Längs sidorna fanns restauranger och stränder och hus. Inga stora hotellkomplex utan mindre mysiga ställen. Det var så mycket mys och jag ville stanna överallt. Så kom vi till en t-korsning, där två miniöar fanns med varsin kyrka. Historien säger att byborna byggt den ena ön genom att varje dag lägga en sten på ett grund som fanns. Vi seglade vidare in mot Kotor. Den som säljer röda takpannor här borde vara den mest rike eftersom alla hus har det! Hela tiden dessa höga berg som omgav oss, så vackert. Väl framme i Kotor ankrade vi utanför, ingen chans till att förtöja vid hamn i denna värme. Ibland ligger vårt säkerhetstänk oss i fatet, vi vill backa fast oss rejält, kommer vind vet vi att vi sitter fast. Men å andra sidan, här blåser det på klocka, på kvällen/natten är det bleke. Så för att undvika gårdagens nio-gånger ankring backade vi bara lite och tänkte ”alla andra gör så här”. Förutom att det fanns ytterligare en svenskbåt (från Bovallstrand dessutom) i viken fanns det nya zeelander, kanadensare, amerikanare och en fransk båt, kul blandning.

Efter lunch och bad tog jag och Andreas ribben in till hamnen för att besöka den gamla staden som är innanför en mur, med på UNESCO. Vi hade 32 gr varmt på båten och det var inte svalare inne i stan, svetten rann rätt snart överallt. Det blev snabbt glass. Vi gick ett varv innan vi smälte bort och gick ut genom grindarna, där låg ett köpcentrum med aircondition – vilken lycka. Efter öl i skuggan, måste ju pröva det lokala och matbunkring åkte vi tillbaka till båten där vi möttes av badande barn. På kvällen blev det pizza i gamla stan och det var lätt en av de godaste pizzorna vi ätit. 

Fredagen inledes med skola, nu har vi bara en vecka kvar innan vi får sommarlov. Trots att vi drar igång skolan runt kl 8 är det väldigt varmt. Efter det åkte vi tillbaka till vår ankarplats och badade och hängde. Vi hade en handtvätt och en avfrostning att ta hand om. Jag pumpade upp min luftmaddrass. Vi uppnådde badtemp rekord på 28,3 grader. Vi hade minst 33 grader i skuggan (vi läste bara av en gång på em). Nu är det så här varmt och fuktigt som vi minns att Medelhavet var sist vi var här. Vid 23-tiden har vi runt 30 gr inne i båten. Det finns ständigt fukt i båten och ibland känns det som att sittdynorna är blöta. Allt som fått salt på sig blir aldrig torrt eftersom salt drar till sig vatten. Så vi försöker att hålla saltvatten borta från så mycket som möjligt och vill inte ha saltblöta barn inne i båten eller i sittbrunnen. Vi hade filmkväll, alla sitter i badkläder för att det är så varmt. Det räcker med att man dukar för snabbt eller står för lång stund vid spisen så är man överhettad, det finns liksom inget som är svalt längre. Eftersom det inte blåser på kvällen blir det inte någon direkt fläkt i båten heller. Men, det känns Ok, vi vet att det snart är höst igen!

Nu har vi precis ft för ut-chekning för att segla in till Kroatien. Barnen är överlyckliga, äntligen kan de surfa igen… För en kort stund hade vi wifi på restaurangen i torsdags, Amanda var överlycklig. Det har varit rätt så skönt att inte vara uppkopplade under fyra dagar!  Nu har vi fyra veckor kvar innan vi lyfter båten i Slovenien. Det känns skönt att höra att Ni har fantastiskt väder hemma. Vi hoppas att ni slipper 24 gr som lägsta dygnstemp. Nu väntar jag på att Andreas skall återkomma från ut-chekningen. Plutten mjamar högt i sittbrunnen, han vill i land, jag håller honom ombord, här finns bara en kaj. Nu kom Andreas, så nu drar vi( lör kl 0720). Ni som ännu inte bokat resa i år, besök Boka Kotorska!

Grekland klart

Det blev ett trevligt besök av mina föräldrar, barnen tyckte om att träffa mormor och morfar. Precis som jag skrev innan, vi fick regn och åska men som tur var även sol och värme. Ikväll har vi vår sista kväll i Grekland, i morn seglar vi norrut förbi Albanien för att besöka Montenegro.

Föräldrarnas första dag bestod av regn och lägre temperatur. Vi låg till ankars inne i en väl skyddad vik (mer ett innanhav) eftersom prognosen sagt starka vindar. Eftersom vi ville ses lite under deras första dag blev det ribb-transport tur och retur Aquila. Som tur var hade vi inget regn just då, men det var gött att vi hade solskyddet uppe så att vi kunde sitta under då regnet öste ned. Det är konstigt, men varför skall det alltid regna när de besöker oss på båten. Förutom att vi fick träffas fick även sonen en leverans av polkagrisar och dottern av böcker. Själv fick jag ljuvliga papperstidningar – älskar läsa papperstidningar. Vädret var bättre på onsdagen så då blev det ett återbesök till ”Midsommarviken”. Där hade vi verkligen midsommarväder så åter igen fick solskyddet agera ”spöregnsskydd”. Eftersom både Andreas och Amanda har problem med att tryckutjämna fick föräldrarna köra ett dykpass med dem, gamla dykinstruktörer som de är. Bra pass för nu funkar det bättre för dem. Det blev grill på kvällen och gott vin. Efter en grå torsdag sken solen igen och fredagen visade att Grekland har sol. Trevligt tyckte vi och tog föräldrarna på båttur till Lefkas där vi avslutade vår träff med att gå på restaurang. Föräldrarna tog taxi tillbaka till sitt hotell i Nidri och vi gick i bingen för att gå upp tidigt och segla till Paxos. Dags att röra oss norrut.

Efter en mysig vik på Paxos (där vi satte ankaret i en bojsten…) seglade vi vidare mot Korfu för att förtöja i marinan Geovani. För sex år sedan hade vi två dagar där eftersom det då var dags för motorservice. Då besökte vi en härlig restaurang där atmosfären var ljuvlig och maten lika dan. Nu var målet med förtöjningen att göra ett återbesök. Förutom god mat hade de den godaste Ouzon vi druckit och under sex år har vi letat efter den. Så nu kände vi att vi ville se om de hade kvar samma märke. Vi sa till varandra att vi inte fick bli besvikna om restaurangen var stängd eller inte levererade samma känsla eller om Ouzon inte fanns. Restaurangen fanns kvar och var lika härlig som sist. Personalen levererar grym service och det är som att kliva in i någon kök, dvs familjär stämning. När vi ätit klart frågade vi efter Ouzon, då berättade vi vår story och visade bild på den (ja vi har kvar bild 🙂 ) , de blev väldigt glada att vi valt att komma tillbaka. Tyvärr hade Ouzon tagit slut för säsongen och de hade inte lyckats att köpa någon ny, men de hade fyra andra. Så de hade stått i köket och smakat av dem alla för att se vilken som smakade mest lika. Den var grymt god så vi frågade såklart om vi fick köpa flaskan! Efter att ha ”frågat mamma” och eftersom vi var kvällens sista gästerna gick det bra. Efter ha ätit god mat och avslutat med rejäl efterrätt tog vi våran 2l flaska Ouzo och gick hem. Vi var mycket nöjda med återträffen och vi kände att det var väl värt prioriterat av oss. Vi har ju annars sagt att vi inte skall ”förstöra gamla minnen”, men det här byggde bara på dem.

Åter på båten fanns en rastlös och pigg katt som vaknat till liv. Vi tog honom på en promenad och snart fanns två andra katter runt oss. Eftersom de inte hade halsband tog jag en arg Plutten tillbaka till båten. Då kom en av katterna med och gick över på grannbåten, då tog vi in Plutten. När vi var i Lefkas träffade han en dam katt med halsband på bryggan. Fånigare katt har jag inte sett…..

Alla talar om vädret – ”vi har medelhavs väder hemma” Härligt. Helt underbart ju. Men kom igen när ni har 26 grader i havet och lägsta dygntemp på 24 grader. Nu kl 23 har vi 30 grader inne i båten och alla fönster öppna -välkommen alla myggen och ät…. Vi frågade igår på restaurangen om det är vanligt med regn så här års. Nej, vädret är konstigt nu fick vi till svar, vi har vår/höst väder. Det brukar aldrig regn så här års. Ok sa vi, orsaken lär vara de höga temperaturerna i Norden. Samma sak sa de på Sardinien, Maj brukar vara varmt och mycket turister. Nu regnade det och blåste och turisterna åkte hem tidigare till Sverige eftersom solen var där. Fördelen när det regnar är att det fortfarande är varmt så vi behöver knappast ta på oss Musto ställen!

I morn är vi klara med Grekland och seglar norrut. Albanien är för byråkratiskt, det tar 2-4 dagar att få ett tillstånd för att få segla i landet och du måste köpa hjälp från en person som guidar dig runt till olika myndigheter. Det orkar vi inte så därför struntar vi i det. I Montenegro behövs det också tillstånd men det skall vara enklare, därför tänkte vi göra ett första besök där. Vi går loss i morgon bitti kl 5 (om 5,5h…) och beräknar komma fram onsdag em/kväll. Vi har haft det fantastiskt i Grekland och gungfritt. Mycket härligt. Bra bad och snorkling. Dock sämre med vind men igår satt vi i varje fall gennaken. Underbart att vi kom tillbaka till Ensamviken. Det känns helt Ok att segla vidare i morgon tisdag. Spännande med ett nytt land att besöka.

Med blandad förtjusning ser jag fram emot 36h segling, de senaste har ju inte varit så jätte njutbara. Men, nu kan det bara bli bättre!

 

 

Mormor & morfar påväg – liksom drivisen & orkanen!

Det är magiskt, men varje gång mina föräldrar besöker oss får vi vind & regn. För sex år sedan när vi seglade i Medelhavet besökte de oss i maj i Frankrike/Cassis, då ösregnade det, var kallt och tokblåste. Nästa planerade besök var i Kroatien i september och vad hände då, ösregn och tokvind igen. Idag flyger de till Grekland/Lefkas, vad händer nu då, jo 12 m/s och svarta moln på himlen. 

Den första hyrbåten har redan draggat och krockade med en annan, tyvärr var hyrbåten tom på folk men tur var fanns det personer på den krockade båten som kunde ta hand om segelbåten. Många är nu ute på däck och motar bort andra båtar som flyr in hit och som av okunskap vill ankra för nära. Jag är nöjd över att vi bojar ut vårt ankare, det gör att andra båtar håller sig längre bort från oss. Åter igen, många droppar bara draggen och är sedan nöjda, få backar ner den. Nu har hyrbåts seglaren plockat upp sin draggade segelbåt, snacka om lite lätt skärrad när man inte hittar sin båt där man lämnade den. Det är därför vi alltid backar som tokar och generellt lämnar vi inte båten om vi som idag vet att det ska blåsa upp! I morn träffar vi föräldrarna, vi får se vilket väder vi har då 😉 Men så har vi idag satt vattentemp rekord, 28 grader!

Lugnare var dock midsommarafton. När vi ändå var i krokarna och inte haft så mycket socialt utbyte på sistone kände vi att vi kanske skulle testa Meganisi och den vik som går under namnet ”midsommarviken”. I den viken startade enl ryktet Stig från Prevezia (Stigs brygga) midsommarfirande för väldigt länge sedan. Därefter har det blivit lite tradition för svenska båtar i omnejd att komma dit och fira. I år räknade vi till 13 svenskflaggade båtar. Merparten låg medelhavsförtöjda bredvid varandra medan några låg på svaj. Vi kom dit torsdag em och fick genast hjälp med tampar till land från en badande Tomas. Det kallar vi service. På kvällen bjöd Ulf & Kristina över alla till sin motorbåt som de bodde på. Mycket trevligt att få se en stor motorbåt och att få träffa alla och byta erfarenheter. Vi fick bra information om Albanien och Montenegro så nu känner vi att vi nog skall besöka dem istället för att studsa Italien innan Kroatien. Midsommarafton var varm. Vi åt snabbt sill och drack snabbt vår nubbe – vem vill ha det ljummet 😉. Inte ofta jag äter midsommarlunch i bikini. Mera bad på eftermiddagen & besök från Peter på grannbåten. Han kom översimmande med choklad till barnen. Senare på kvällen blev det samling på stranden med de andra svenskarna. Vi utbytte mera erfarenheter. Alexander & Amanda var med och roade sig att spela 3-i-rad i en timme. Vi avslutade midsommarafton ombord med att spela UNO och efter det blev det nattbad för att i huvudtaget kunna somna.

Igår besökte vi Lefkas stad, en underhållsdag. Skrubbning av båt, såpning av teak och vaxning. Vi förtöjde strax efter lunchtid, som vanligt ropade vi upp på VHF och blev mötta av marinaservicen som gav oss en plats och som hjälpte till med mooringslinor. Jag blev tillrättavisade för att jag drog tamparna genom fel håll i förtöjningsögglan, jag sa inget, bara bet ihop. Medan folket i de övriga båtarna mest tog sin siesta slet vi som djur, svetten rann och det gjorde inget när den andre råkade skvätta ner en. Sedan blev det vax on vax off. Vi var dyngsvett när vi var klara men eftersom vi hade badkläder på oss blev det dusch på däck. Vi tog en sen och snabb lunch för att därefter lämna in en månadstvätt (jag har handtvättat underkläder) inkl lakan & handdukar. Gött att bara lämna in till någon som tvättar, torkar och viker. Lite dyrare men en skön lyx att slippa springa fram och tillbaka. Vi passade även på att bunkra mat när vi ändå var igång. Dock så blev vi ”rånade” märkte vi. Vi handlade i mataffären nära hamnen, när vi betalade märkte vi att det var rövarpriser. Vi betalade nästan 2000kr mera än vad vi brukar betala för en veckohandling. I marinan ligger flera av hyrbåtsbryggorna och förmodligen hämtar gängen ut sina båtar på söndagar och fyller dem med mat, de bryr sig kanske inte lika mycket om priset. Jag fick åter igen inte göra som jag ville utan blev styrd i mitt packande. Vi har ett system för att fylla våra ryggor och bärkassar, efter ett tag fick jag packa men blev tillsagd att ryggsäcken inte skulle hålla. Jo, jag packar så här varje vecka!! Tyvärr gick vi senare förbi en mycket bättre matbutik med normala priser, där handlar vi nästq gång 😉. Där fanns även Greklands godaste yoghurt, vi har saknat den i sex år 😉. Vi hade en underbar kväll med middag på Lighthouse garden och glass på torget. Det blev sovmorgon i morse 😉

Våran duschslang på badbryggan har spökat och vi har inte hittat reservdelar. I förra veckan lyckades Andreas koppla ihop två slangar för att få det att funka. Den höll i en dag sedan gick magiskt den nya slangen sönder, bara sådär. Vi har duschat med en ”slangstump” nu i några dagar. Men så i Lefkas fanns det ny lång slang, vi har köpt två. Äntligen ska vi väl kunna duscha ordentligt igen. Jag sa till Andreas att det är för att han ska ha något att göra, sist när han blev rastlös fick han hela tiden för sig att vi skulle simma ut extra ankaret, vilket involverade även mig. Slangen kan han mixtra med utan min hjälp 😉

Ja ha nu har det slutat att blåsa, de tre båtarna som draggade har ankrat om. Himlen är inte lika svart men just nu börjar det att droppa! Kanske dags byta

om från bikini 😉. Föräldrarna landar kl 21 i kväll så vi förbereder oss nu mot drivis, orkan och störtregn! So long ….

Plutten – The sailing katt

Långt innan vi åkte till Medelhavet hade vi funderingar på hur vi skulle göra med vår femte familjemedlem – Katten Plutten. Ett tag var vi inne på att han skulle få bo hos mormor & morfar i Enköping där även hans lillebror bor. Men efter att Plutten seglat med oss alla somrar och helger ombord Aquila och det fungerat bra började vi känna att han borde få åka med oss, han är ju en i familjen. Så förra sommaren inför semestersegling fixade vi pass och vaccinering samt att vi köpte en mindre resebur för att ha till transport i Ribben. Tidigare har han inte varit i land när vi seglat i Danmark och Tyskland på somrarna men nu med vaccination kunde han hänga med in på stranden och det fungerade bra.

Jag var mest orolig för hur han skulle klara tågresan mellan tyskland till frankrike, så lång tid i bur. Men det gick jöttebra. Med kisspaus på gräsplätt i Hamburg, hotellrabatt i Schweiz och busshållplats i Marseille funkade det toppen.

Vi märker av att värmen är lite tuff för honom. Inledningsvis hårade han väldigt mycket, nu har han fått lite mindre & lite kortare päls.  Generellt bingar han hela dagarna för att vakna till liv på kvällen när solen gått ned vid 20-21 tiden. Han älskar att krypa in i de minsta utrymmena och de gånger vi inte hittar honom har han oftast slunkit in i en garderob eller ner i akterstuven. 

Han har inte visat tecken på sjösjuka. Våran förra katt som hette ”Skepparen” var både bilsjuk och sjösjuk. Han låg jämnt under sprayen när vi seglade. Plutten kräktes när det gungade som mest påväg över till Korsika men även överfarten till Grekland. Så han verkar också ha en gräns.

När solen gått ned sitter han gärna ute och stirrar ner någon annan båt i närheten alt stirrar mot land. Han verkar också gilla att titta på andra saker. Eftersom barnen har varsin liten surfboard kom vi på att vi kunde köra katt transport på dem. Första gången vi ställde honom på den hoppade han direkt tillbaka till badstegen och blev då blöt. Vi ställde tillbaka honom och då simmade han tillbaka, tredje gången stod han kvar och åkte in till land. Sista biten hoppade han i och simmade. Tyvärr var han ju då dyngsur och ville mest torka sig när han var på land. Två dagar senare prövade vi igen och då var det som att han förstod att det var hans ”nyckel till land”, så han stod kvar och kom torrskodd i land denna gång. Morgonen efter när vi tränade hörde jag plötsligt ett plums bakom mig. Då hade han hoppat i… Jag ropade och då vände han och kom tillbaka. Han tar sig själv upp på badstegen. Vi fick oss en tankeställare, vad händer om han börjar tycka att vatten är Ok för att själv kunna simma till land! Då kanske han drar när vi inte märker det! Vår plan var att nästa steg skulle vara att gilla vattnet för att bli svalkad men nu vet vi inte riktigt!

Helt klart är att vår krabat drar till sig uppmärksamhet. På Sardinien kom hamnkaptenen och frågade om han fick fota Plutten och så visade han stolt upp en bild på sina kattungar!

Plutten är väldigt social och på småtimmarna lägger han sig mellan mig och Andreas. Sitter vi i salongen är han gärna med där också, gärna liggandes på något bord. Han lägger sig gärna bredvid något barns skolarbete vilket tar lite av koncentrationen 😉 

Idag ska vi in i hamn, första gången på nästan tre veckor. Hoppas det finns något bra ställe för en katt. Hans päls mellan klorna har vuxit ut nu och blivit riktigt långt så han behöver skava lite…

Vi är glada över att vi valde att ta med Plutten. Han är väldigt mysig att ha med och vi är övertygade om att både han och vi hade saknat varandra väldigt mycket om han varit kvar hemma. Han är en mycket bortskämd katt och som Alexander säger ” ni är bra på att skämma bort, både barnen och katten är bortskämda”   Sedan om det är bra eller dåligt återstår att se 😉

Attachment.png

Vi har det rätt så bra!

Våra dagar består mest i att segla och bada och snorkla, ett rätt så behagligt liv. Den största utmaningen är skolan som vi har mån- fre. En stor utmaning för oss föräldrar och kräver mycket koncentration från sonen, som så klart har en ursäkt varje dag varför vi inte ska ha skola. En annan utmaning är värmen, vi klagar absolut inte men nätterna är värst och ingen av oss sover så bra. Speciellt nu då vi har haft regn på nätterna och måste stänga igen båten. Med 26 gr i havet brukar vi ha 28-30 gr inne i båten på natten samt att dygnstemperaturen blir aldrig lägre än 24 gr. Lägg på lite sjörullning på det så förstår ni att nattsömnen blir så där 😉 Fördelen med värmen är att vi inte har så mycket tvätt eftersom dagarna mest består i att skifta till torra badkläder efter bad och kanske en T-shirt på kvällen.

Andreas som generellt vaknar så fort solen kikar över horisonten väcker mig kl 6 må-fr för att morgonträna. Just då vill hjärnan att kroppen skall ligga kvar i sängen för mellan kl 4-7 är det som svalast ombord. Vi kör varsina pass på däck och avslutar med bad. En perfekt start på dagen. Sedan frukost & väcka trötta barn. Efter det en snabb morgonrengöring (jag dammsuger varje dag, kanske en vana från min tid i Flottan 😉). 

Sen kör vi skola. Amanda är självgående med lite stöttning. Hon har haft olika presentationer för oss, tex i hur våran båtmotor fungerar. Alexander behöver generellt stöd under hela passet, vi har delat upp olika ämnen mellan oss. 

Efter skolan är det losskastning och oftast kör vi bad innan det. 

Andreas kollar väder och vind och föreslår olika vikar att segla till. Det är svårt med prognoser här då de höga bergen ställer till det för vindarna. Det känns som om de stämmer till 50%. Det blåser däremot på klocka, det börjar någon gång runt lunch, ökar med brisen på eftermiddagen och slutar runt kl 2000 när solen går ner. När vi seglar är ofta barnen inne för de gillar inte solen och värmen. Vi har som rutin att de ska hjälpa till vid losskastning och förtöjning och måste då vara ute minst 30min. 

När vi ankrat och återställt blir det bad, Alexanders grej är att slänga sig i vattnet genom att hänga ut över skrovsidan i vanten och släppa taget. Det gör han strax efter att vi hängt fast ankartampen (avlastar bromsen). Vi brukar snorkla på ankaret för att se att det sitter. Har vi tamp till land badas det på den. Vi snorklar längs klippor, vi dyker under båten, vi övar dyka till botten och bara badar. Ibland simmar vi in till land om det är en strand. Så brukar em/kvällen varvas med bad och slapp och kanske något som måste fixas innan vi käkar middag runt 20-21 tiden. Ibland har vi ”filmkväll”, på fredagar kollar vi alltid på en ny film som vi tagit med. Amanda kallar det ”plastfilm” eftersom de hat obruten förpackning. På fredagar har vi även ”fritt blås” på godis & chips och annat skräp som önskas 😉. Väldigt ofta avrundas kvällen med två omgångar UNO.

På helgerna har vi inte skola. Barnen vill inte bli väckta utan de vill vakna själva och gå upp och äta frukost. Vilket innebär även att man måste diska sin egna disk!

Ligger vi i hamn eller till ankars nära en restaurang brukar vi passa på att ta ett restaurangbesök. Vi klarar ofta en vecka utan att bunkra mat, ibland längre. Soppor förvarar vi i ankarboxen i täta säckar som vi sytt och en veckas soppor får plats utan problem. Vatten gör vi själva så länge vi har ström. Har vi sol, så har vi ström. Vi har väldigt gott vatten. Eftersom vi har våran sodastreamer ombord skämtar vi om att vi dricker egenproducerad ”medelhavsläsk” 😉. 

Alexander ville för en vecka sedan att vi skulle prova utan ADHD medicin. När han frågar är det svårt att neka. Hans aptit dubblades (adhd medicinen tar bort aptiten) och han äter hela tiden det känns som att han är generellt gladare. Förmodligen är han konstant hungrig utan att veta om det vilket gjort honom sur när han äter ADHD medicinen. Dock finns en enorm rastlöshet i kroppen som behöver komma ut, så länge det går att bada eller han har ett spel som tar hans koncentration funkar det Ok. Tyvärr har detta medfört att skolpasset blivit ännu tuffare men det kan det (ett tag) vara värt för att han skall äta. 

Sedan har vi såklart syskontjafset som fortgår, men det är ju en normal företeelse! Jag fortsätter att lägga mig i när jag blir tokig och de fortsätter att undra varför jag är arg 😉

Ja, i det stora hela har vi det rätt bra! Just nu sitter jag i sittbrunnen och kollar på getterna som går längs klipporna, en har en bjällra som låter. Plutten ligger och flåsar i skuggan bredvid. Jag väntar på att Andreas skall bli klar med Alexanders mattepass så att jag och Alexander kan läsa vidare i våran bok. Vi är i den viken där vi för sex år sedan tog dykbilden som vi har som tapet hemma i vardagsrummet. Det är varmt och vindstilla, syrsorna låter och fåglarna tjattrar och svetten rinner på min rygg! Det ska bli najs att ta ett bad när skolan är klar och sedan fundera ut dagens mål ⛵️☀️

Nu ser vi fram emot midsommar och jag & Amanda ska göra papperskransar, på måndag om en vecka får vi besök av mina föräldrar.