– Nä hä
– Jo ho
– Nä hä
– Jo ho
– Sluta tjafsa, jag blir galen
Fyra ögon tittar förvånat på mig och svarar i kör ”- Vi tjafsar inte, vi är sams”, sedan tillägger Alexander gärna: ”- Men mamma, du har ju berättat att du och morbror Niklas bråkade hela tiden. Det gör syskon!
Vi kan konstatera att det är en annan utmaning att långsegla med en 12-åring och 13-åring än med en 6-åring och 7-åring som för sex år sedan.
Tidigare när vi seglat på semestern och under helger har de varit nöjda om de fått sin wi-fi så de kan online spela, chatta, youtuba och netflixa. Under vår långsegling har vi märkt att det räcker inte.
Alexander har lagt till med ”söta tonårsrösten” och ”söta blicken” och säger ”-Mamma, snällllla kan du hämta den till mig” så småkikar han om han ser någon reaktion från mig. Första gången dog ju mamma hjärtat, men andra gången bad jag honom gå in i badrummet och öva lite mera på den….då fattade han att jag kommit på honom. Nu testar han till och från, ibland glömmer jag att motstå och hämtar den där prylen han ville ha…
De har båda väldigt kloka tankar och idéer och vill gärna diskutera. Ibland blir man galen för man vill ju bara att de ska sluta med det som de gör utan diskussion. Att varje dag behöva be dem hjälpa till att lätta ankare eller ankra och varje gång få en diskussion varför de inte ska behöva hjälpa till, det blir rätt tröttsamt. Vissa saker måste man bara göra.
Jag avslutar varje dag med att fråga vad har varit bra idag och vad har varit mindre bra. Allt vi kan påverka försöker vi ändra för att de ska trivas. Vi har mycket dialoger kring varför saker är som det är och vad vi måste göra såsom ex skolarbetet.
Amanda har uttryckt att hon kommer sakna sommarlovet. Vi har kontrat med att hon får ju 3,5 månad nu. Först kröp det fram att hon nog skulle sakna själva skolavslutningskänslan att köpa en ny klänning, så därför inhandlade vi ”skolavslutnings kläder” i Ill Rousse på Korsika. Nu har det krupit fram att båda saknar att få vakna själva, gå upp och göra frukost och äta själva när man själv vill så som de brukar göra på sommarlovet. Så nu får man äta när man vill på helgen men då får man också lösa det själv inkl disk. Vill man inte det får de äta med oss runt kl 9. De gillade förslaget men Alexander tyckte att vi skulle diska deras disk!
Syskonbråken avlöser ibland det ena efter det andra och jag försöker vara pedagogisk och fråga om det ”känns bra i magen” hos den som börjar att retas och svaret blir oftast (!!!) nej, så då frågar jag den som blir retad om det ”känns bra i magen” och där blir ju alltid svaret nej. Då frågar jag vad meningen är med att bråka, för vi som lyssnar på det ”får ont i magen”, den som blir retad ”får ont i magen” och när tom den som retas ”har ont i magen” vad får vi då ut för positivt av det. Just då blir det tyst och de slutar!
Beroende på vad de svarat på vad som varit bra och mindre bra under dagen ändrar vi oss för att även de ska tyckta att det här är ”livet” och inte bara hänga i hytten under seglingen. De älskar att bada och snorkla, så de ser mer fram emot ankringen än seglingen. När det är möjligt försöker vi ha kortare seglingsdagar för att de ska få bada, men ibland går det inte pga det är svårt hitta sjölä längs en kust utan skyddande skärgård.
Vi försöker få våra tonåringar att som precis där hemma hjälpa till ombord. Jag är less på att bedriva hotellverksamhet. Jag fick ett rejält utbrott häromdagen när jag fick till svars att jag var en elak mamma som krävde att de ska börja laga mat, diska, städa och hjälpa till vid ankring. Då fick de sig en riktig sk utis (utskällning) där jag förklarade hur elaka de var mot oss som tvingar oss att ta hand om deras skit och ständigt passa upp. Båda fick även möjlighet att kliva av och åka hem om det var så hemskt att segla i Medelhavet. De valde att stanna och har börjat att hjälpa till mera.
Det är en förmån att få vara med sina barn varje dag, lyssna till deras kloka slutsatser i skolarbetet, lyssna på deras tankar kring livet och vara där när de utvecklas.
Det är en utmaning att anpassa deras seglingsliv till deras vanliga liv, medla vid konflikter, förklara ekosystem och varför man inte kan duscha 10 min varje dag.
Summa summarum så blir varje dag bara bättre och bättre. De har tagit en stund för oss att svänga in i långsegling men nu börjar det kännas som att vi hittat våra roller. De håller mera sams och gör mera saker tillsammans.
FIRO tog sin tid denna gång men nu känns det som att vi tagit klivet in i sista tårtbiten och det kan bara bli bättre!