Best of Aquila 2018

Här kommer lite summeringar från vår Medelhavsresa (3,5 månader). Siffrorna är från LK till FT hemmahamn.

Totala sträcka: 2570 NM (för att räkna om till landmått tar ni gånger 1,852 så får ni km)

Antal länder: 12st (Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike, Italien, Grekland, Albanien, Montenegro, Kroatien, Slovenien, Österrike)

Egen tillverkad dricksvattenmängd (watermaker): 8400l

Förbrukad dieselmängd: 830l

Antal hamnar: 16 st (varav 12 st över natten)

Hamnavgifter utlägg totalt : 10 400kr

Antal klädtvättar: 4st (varav två var i sjösättningshamn inkl upptagningshamn)

Högsta uppmätta vattentemperatur: 29,5 (Kroatien)

Högsta seglade fart: 13,2 kn

Högst uppmätta vindstyrka: 20m/s

Längst non-stop seglingssträcka: 327NM (Vulcano-Grekland)

Vad tyckte vi var bäst?

Alexander:

Bästa upplevelse: När vi byggde undervattens staden Atlantis i Grekland

Bästa restaurang: Laxen på Korfu (Giovani)

Bästa land: Grekland

Bästa stället: Vathi (Grekland) – badade själva vid båten och där köpte jag min gula roddbåt.

Amanda:

Bästa upplevelsen: Bada i VM viken (Otok Solta Uvala Nekusam)

Bästa restaurang: Palau -Sardinien

Bästa land: Grekland

Bästa ställe: Scandola reservatet Korsika

Andreas:

Bästa upplevelsen: Midsommarafton i Meganisi ihop med ett gäng andra seglande svenskar

Bästa restaurang: Chill out Spirits (Otok Tivat)

Bästa land: Grekland

Bästa ställe: Ensamviken i Grekland (Kefalonia-Doulicha cove)

Angelica:

Bästa upplevelsen: Morgonsegling in till Korsika

Bästa restaurang: Korfu – Giovani

Bästa land: Grekland

Bästa ställe: Ensamviken i Grekland (Kefalonia-Doulicha cove)

Summa summarum: Grekland var bästa landet pga varmt hav, soligt, bra sikt i havet, god mat, mysiga vikar och trevligt folk

 

 

 

 

 

Komma hem

Att komma hem till huset igen efter 3,5 månad ombord bjöd på blandade känslor, mest negativa. Fredag kväll blev filmkväll med pizza och massa godis och glass. Det hjälpte inte, vi kände oss ändå deppiga när vi somnade.

Vi lämnade Samsø med förhoppningar om en solig och varm dag på Läsø. Vi fick en fin kväll där vi åt middag i sittbrunnen medan vi seglade och såg solen gå ner.  Härligt med lite ljusare kvällar. Som vanligt tog Andreas kl 22-02 och jag kl 02-06. Andreas körde motor i 30min och sedan kom vinden igen, så då blev det tyst ombord igen.  Jag var som vanligt inte alls sugen på att gå upp kl 2 när jag blev väckt och när Andreas frågade om jag ville sova lite extra var jag väldigt nära att svara ja, men jag vet att det inte spelar någon roll när man blir väckt på natten, man är aldrig pigg. Så jag gick upp och klädde på mig mycket. 

Vi låg i utkanten av en B led mellan fastland & Läsø där många större fartyg passerar och det var mitt jobb att gira SB och tvärs hela leden. Såklart kom det fartyg både norr ifrån och söder ifrån så det blev en stunds kryssande. Vinden passade även på att öka och så farten. Vi hade fin fart mot vår ankarplats. Vi var tidigare än beräknat så planen var att jag skulle segla en extra sväng för att låta Andreas sova, men så klart kom han upp så vi kunde ta ner seglerna och åka in och ankra. Därefter gick vi i bingen. 

Eftersom det aldrig kom någon sol sov vi på men strax efter kl 10 kände vi att det var dags att ta tag i dagen. Efter lång frukost med Hicke Hisklig tog vi ribben in till stranden för att se om vi kunde gå på revet ut mot fyren. Solen visade sig kort och det var tur att det var varmt i havet. Vi kom inte så långt innan vi insåg att det var för djupt på vissa ställen för att gå. Barnen höll på med någon ”falla i vattnet” lek och hade fullt upp, så innan de blev för kalla ville vi ta oss tillbaka till båten. Väl tillbaka på båten skulle vi pröva om det var så pass bra flytförmåga så att man kunde flyta på rygg med händerna bakom nacken och vi fick ge det godkänt. Det tidigare utlovade varma vädret såg vi aldrig.

Kvällen bjöd på Kroatisk ostbricka & korv från Italien, gott vin från Korsika och oliver från Frankrike. Efter det kollade vi film med barnen.

Fredag morgon gick jag och Andreas upp kl 6 för att segla hem. Medan vi lättade ankare visade sig solen vid molnkanten. Medan jag skulle baka scones till frukost ökade sjön och rätt så snart blev jag sjösjuk, helt galet, så pass så att morgonens kaffe kom upp! Måste ha varit ångesten över hemseglingen. Men scones blev det, det var bara fortsätta att baka efter att kaffet fått lämna kroppen! Bra vind som gav oss bra fart hem. Det var gött att komma inomskärs vid Kärringön. Fin segling genom Herrmanö ränna och snart förbi Gullholmen. Efter Islandsberg gjorde jag lunch så att vi strax innan hemmahamn kunde vara klara med allt. Det var lite trist att ta ner seglet den sista gången. På kajen stod svärföräldrarna och väntade.

Vi tömde båten på det som vi behövde för att klara oss hemma fredag kväll dvs barnens datorer och Ipads 😉. På lördagen hämtade vi resten och sen fick tvättmaskinen gå varm. Kaffekoppsbilden med det höga gräset på baksidan kändes inte alls lika najs som de med turkost hav i bakgrunden.

Plutten verkar fortfarande gilla oss för han kom tillbaka efter att vi släppt ut honom fritt! Under veckan har han varit mycket inne nära oss, så det känns som ett bra betyg.

Det var inte med glädje som jag åkte till jobbet i måndags. Jag är glad att jag vet att jag gillade mitt jobb i april när vi åkte iväg för just då och även nu hade jag hellre seglat vidare! Och vet Ni, i morgon är det fredag igen och då kastar vi loss igen. 

Vi har gjort en ”best of” lista som jag kommer att presentera här inom kort!

Kom ihåg, Segla bör man annars dör man ⛵️

Hemsegling i kalla temperaturer

Till sjöss på nordliga vatten

Det var skönt att få kasta loss och lämna hamn men samtidigt med lite sorg att slutet faktiskt närmar sig.

Eftersom det tokregnat och blåst under lördagen hade vi inte kunnat att återmontera våran panel, därför gick vi upp kl 7 på söndagen för att fixa detta innan ev regn och blåst skulle komma. Lite av kontrast då vi förra söndagen gick upp kl 6 för att ta ner seglerna innan det blev för varmt. Vi fick dit panelen utan regn och efter frukost kastade vi loss och styrde mot Orth på Fehmarn. Rätt så najs få sätta segel igen och vara på havet. Det var härligt väder med både sol och bra vind. Dock så saknar vi det blåa havet med en färg som Blå Fanta (som Axvi sa). Snart blev det dock mulet och kalla vindar så mössa & varm tröja fick rotas fram. Det kändes helt fel, det var inte så här vi tänkt oss våran hemsegling. 

Prognosen ändrade sig och nu skulle de nordliga vindarna komma tidigare så för att njuta av de sydliga vindarna beslöt vi oss för att middagsankra och sedan inleda med en nattsegling. Vi valde att ankra kort för att ta Stora Bält bron när det börja att ljusna istället för mitt i det mörka. Det är en del stora fartyg som passerar där.  Så efter att vi käkat stekt kyckling med pasta och jag bakat Scones lättade vi och styrde mot Danska vatten. Mycket motor blev det. 

Andreas körde kl 22-02 och jag kl 02-06. Det var inte supermysigt att kliva i Muston och mössan och gå ut till en blöt sittbrunn Kl 2. Jag hade tänkt lyssna på flera poddar men då det var en del blinkande och andra ljus att hålla reda på i mörkret innan bron kände jag att jag fick koncentrera mig på det. Var även några båtar utan AIS vilket är mindre vanligt här uppe. AIS är guds gåva till oss på havet. Dels av sjösäkerhets skäl men även kul att kunna få lite annan info om de båtar vi möter. När Andreas kom upp vid sex tiden passerade vi strax under bron. Jag gjorde frukost till oss innan jag gick i bingen för att få några flera timmar i kroppen. Kl 10 väckte Amanda mig och undrade om det skulle bli någon frukost 😉. Så jag fixade frukost nummer två och löste av Andreas så att de kunde sitta inne och lyssna vidare på Hicke Hisklig. Vid 1600-tiden doppade vi draggen utanför Langør på Samsø. Det var rätt så najs. Andreas & Amanda tog ribben in för att boka upp tandemcyklar till tisdagens cykling.

Sedan blev det premieredopp för i år i Kattegatt. Kontrast från våra 29 gradiga bad i ett turkost Medelhav utan maneter! Nu 19,5 grad i havet och med en manetspanare under badet. Att det dessutom var lätt duggregn när vi badade gjorde det inte mysigare direkt 😉. 

Eftersom vi via Instagram fått nys om att Dorina2 var i hamnen kände vi att socialt umgänge skulle vara trevligt. Så det blev ribben in och lite skvaller i sittbrunnstältet medan regnet så fint föll ner utanför! Dessutom är Dorina2 den första svenskflaggade båten vi sett sedan Montenegro 😉.

Kvällen avslutades med ”plastfilm kväll” ombord Aquila och köttfärsbiffar och potatis.

På tisdagsmorgon vaknade vi till ösregn, så det blev sovmorgon. Inte najs cykla i regn. Jag & Andreas startade kropparna med morgonbad i det 19 gradiga havet. Efter den sena frukosten sprack himlen upp och vi tog ribben in för att cykla tandem. Vi fick oss en härlig tur till Nordby där vi käkade himmelskt god glass, fantastiskt god lakrits glass. Efter det stannade vi vid ett av väggrönsaksstånden och köpte Samsø kartoffler och andra goda grönsaker. Amanda har tjatat om Samsø potatis så vi köpte tre påsar, den är ovanligt god vill jag lova. Sedan blev det lite bunkring av dansk øl så klart och så rundade vi av med kulturpoäng genom att cykla via den kanal som grävts för att vikingarna snabbt skulle kunna söka skydd istället för att segla runt. Åter båten blev det ombasering till ankarläge utanför Nordby, bättre vindar för det nu. Dock så låg det lite gammal sjö kvar som gungade båten under kvällen & natten. Allemansbad efter cykelturen och snorkling för att kolla ankaret, typ den snabbaste snorklingen hittills. Kvällen rundades av med måndagens rester och kokt potatis och plastflaskevin från Kroatien!

Innan vi lämnade Samsø idag onsdag tog vi oss en sandstrandspromenad till norra udden, en mycket vacker promenad.

Nu har vi medvind och spirat focken. Målet är ankring vid Läsø torsdag förmiddag, det är lovat sol & värme som vi tänker njuta av. Vi har ungefär 100NM dit så det blir en nattsegling. Hemsegling till hemmahamn blir fredag morgon så vi räknar med knyta fast hemma sent fredag. Det närmar sig slutet och början på skola och jobb. Både jag & Andreas har börjat små jobba lite med att läsa ikapp mail etc. Det känns att vårt äventyr snart är slut för denna gång.

Men, det är långt till fredag kväll. Vi har många sjömil att njuta av innan vi är där. Och snart är det ju fredag igen och då börjar ju helgens seglingsäventyr, för segla bör man annars dör man!

Kärt återseende

Efter tre dagars båtlöshet var det ljuvligt att få se vår pärla igen och mönstra ombord. En aningens smutsig efter milen på vägarna men ack så vacker. 

Det kan vi säga utan att ljuga, det finns många pleasure båtar i Medelhavet och få performance båtar, få med så stiliga former som våran. En pleasure båt är gjord att vara mer bekväm för trivsel ombord än för snabb segling, många är breda och djupa och som vi säger ”plogar sig fram”. Våran skönhet, en performance båt är gjord för att segla bra. Vi har dock bekvämlighet ombord men det är seglingsegenskaperna som styr. Vi har bra ståhöjd ombord utan att vara för höga i skrovet och vi har ett platt skrov istället för en balja. Vår köl väger 3ton och sitter på en smal ”fena” istället för en bred kloss. Hennes linjer är så stilrena. I Medelhavet har vi i vår storleksklass stuckit ut, få har seglat om oss och få har varit så stiliga som våran Dehler 41. 

Efter ha checkat ut från vårt svala AC hotell i Slovenien på onsdagen begav vi oss till stranden för ett sista Medelhavsbad. Lite komplicerat med 34 grader i skuggan och en varm katt. Så det blev bad i skifte medan Plutten försökte ta sig ur sin bur. Det visade sig senare när vi strax efteråt rastade honom att han egentligen var bajsnödig och det var därför han ville ut! 

Vi åt lunch i skuggan och gick sedan till ett köpcentrum nära tågstationen. Först nu när vi haft en hotellnatt med AC blev vi varse om den enorma luftfuktigheten. Den i kombo med värmen är vad som skapat våra svett-vattenfall på kropparna 😉. Att gå till köpcentrumet var en utmaning i värmen, vi fick ta det momentvis och stanna till kort där vi hittade skugga. Väl framme var vi alla sjöblöta – mysigt inför vårt dygn på tåg 😉. Vi intog två soffor på ett kafé och beställde i omgångar medan några shoppade. Fem timmar lyckades vi ”slå ihjäl” på det svala köpcentrumet innan vi kl 2015 tog tåget. Plutten rastade vi innan på en gräsplätt vid ån med bävrar (japp, ni läser rätt) vid stationen. 

Tåget var utan AC och svetten rann när vi stod stilla. Fram med solfjädrar och tänka svala tankar. Strax efter 1h klev vi av för tågbyte. Fortfarande för varmt. Vi spelade kort inne i en väntsal där en man låg och snarkade. Vårt nattåg var försenat men kom kl 2250. Vi stod på en perrong ute i ingenstans och begrep inget av vad som ropades ut. En till person fanns på perongen. När tåget kom slängde vi oss på utan att veta var vår sovvagn fanns. En konduktör sa att det var sista vagnen, när vi tagit oss dit fanns inte våran vagn och ingen annan sovvagn. Andreas gick iväg för att leta efter någon att fråga och fick tillslut svar att våran vagn var trasig men att en annan vagn skulle kopplas på i Ljubljana. Så vi satte oss i ytterligare en varm vagn och väntade. Eftersom några vagnar hade slutstation i Ljubljana och andra skulle vidare till München gick vi till München vagnen strax innan Ljubljana och väntade på våran vagn för att veta att vi kom med rätt. Strax kopplades den på och vi hade snart en kö bakom oss. En tysk konduktör hälsade oss välkomna och visade oss våra hytter. Det var mycket skönt att vid midnatt få krypa ner i bingen i en sval tågkupé. Vid halv sju böt vi tåg mot Hamburg. 7h blev det på det tåget där vi sov, läste och lyssnade vart annat. Plutten bingade i sin resebur mest hela tiden. Jag kände av gårdagens värme då jag svettats mera än vad jag druckit och fick enorm huvudvärk med illamående. En dam knackade mig på axeln och gav mig en tablett, jag var rejält risig, Alexander var orolig 😉. Blev tågbyte i Hamburg och Lubeck innan vi kom till Neustadt. I Lubeck fick vi tid att köpa lunch vilket blev min räddning. Framme i Neustad blev det rastning av Plutten, nästan 18h sedan han kissat, trots att jag erbjudit honom låda i hytten. Men så vill han varken äta eller dricka när han är i reseburen. Nu blev det kisspaus i fin park med gräsmatta och för första gången vägrade han gå in i buren igen 😉. Vi checkade in på vårt hotell och fick rum högst upp – varmt igen och utan AC! Middag på byn, gissa vad? Schnitzel och smakölbricka med lokala öl 🍺…when in Germany!  På natten blev det värsta regn och åskvädret.

Fredag morgon kl 9 sjösattes våran pärla och därefter fick vi på masten. Underbar känsla få återse båten och kliva ombord. Tyvärr hade lastbilskillen fått montera bort vår panel för att klara en tunnel, inte världens enklaste sak att göra, så vi har lite merjobb nu att återmontera den. Fredagen innebar tokskrubbning av båt, jag klarar inte av när det är skitigt, det kliar i mig. Så medan jag skrubbade monterade Andreas reling. När vi ändå höll på och vinden mojnade tog vi även båda seglerna. Himla najs få på damen kläderna. Vid 20-tiden gjorde vi middag på vad som fanns ombord och sedan blev det filmkväll. Vi konstaterade att det är underbart att kunna jobba med båten utan att ha ett vattenfall av svett på kroppen. Svala vindar. På kvällen hade vi bara 22 grader ombord och vi kunde ha kläder på oss medan vi kollade film utan att svettas. Vi har inte haft under 30 grader inne i båten kvällstid på flera veckor. Vi fick en skön natt med täcke i bingen, varken svettnatt eller kliamyggbetsnatt.

Idag lördag inledde jag och Andreas med att bunkra mat. Sedan dess har vi haft regnskurar vart annat. Vi har gjort jobb inne. Men, nu trotsar vi vädret strax och går ut för att montera solceller och dävert och pumpa ribb. Vi behöver torrt väder för att återställa panelen.

Väderprognosen är inte med oss. Vi hoppas komma loss i morn för att påbörja våran hemsegling. Vädret lovar vind, ingen vind och regn eller sol. Vanligt sommarväder med andra ord. Har ju länge hoppats få en härlig hemsegling med stopp på vår favorit ö Samsö, men vi får se hur det blir med det! Vi vill vara hemma på fredag för att börja skola och jobb måndag 20 aug. Det är skönt att vi har hemseglingen kvar, blir skönt att få runda av med att förtöja i hemmahamn istället för att ha lämnat båten i Medelhavet.

Ja nu återstår att se vad vädret blir i eftermiddag och vilka jobb vi kan göra. Barnen har precis fått hamnens wifi kod så de är nöjda i varje fall! 

Så himla skönt vara ombord igen och än ser jag inte fram emot att byta båt mot kontor om en vecka 😉

Sista veckan i Medelhavet

Allt har ett slut, påminde min mamma mig om men hon sa också att allt har en början!

Vi har nu gjort vår sista vecka i Medelhavet för denna gång och jag sitter nu på ett AC kallt hotellrum. Båten står redo att köras till Tyskland. Ärligt, det känns fördärvligt och vi hurrar inte direkt.

Vår sista vecka har varit helt Ok och väldigt varm. Eftersom havstemperaturen legat på över 28 grader och luften över 36 grader har vi haft det väldigt varmt ombord. Natten ger mest blöta lakan och kliande på myggbet från mygg som inte syns eller hörs. Stundom har jag varit orolig över vår varma katt som mest legat stilla och flåsat. Vi har badat mycket. Tyvärr är inte vattnet lika turkost på Istria halvön som söderut och det är inte lika många öar som ger sjölä. Men vi har bärgat en vattenleksak som vi haft mycket kul med och snorklat på ett vrak.

Vi gjorde ett återbesök i en vik från 2012 där vi då kände att ”det var på gång” och såg fram emot att se förändringen. Det såg exakt lika dant ut då som nu 🙂 Den kvällen drack vi god kall Ouzo och satte vår nästa plan. Vi har länge sagt att nästa resa är Karibien när Amanda går ut gymnasiet (om 7år). Vi vill segla över Atlanten och vi vill segla i Karibien. Men en sådan resa tar minst ett år  och skulle då kräva både husförsäljning och ev uppsäges av jobb om vi inte får tjänstledigt. Samt att det krävs lite mera sparande än inför en Medelhavssegling. Nu sa vi att Karibien får vänta, vi gillar våra jobb och är inte redo för ett års frånvaro redan om sju år. Vi vill däremot se mera av Grekland, inte bara Ioniska havet utan även Egeiska havet, samt Kreta och Rhodos och sedan även Malta och Sicilien mera. Så nu har vi lite förslag att kolla upp som beror på olika prislappar. Vi är extremt nöjda med nästa plan och efter den kvällen (onsdags) kändes så härlig när vi satt planen. För annars denna vecka har det känts si så där. Natten bjöd på oväntad vindökning så på några minuter satt alla redo i sittbrunnen. Vi tog upp ribben och klargjorde för ytterligare vindökning. Medan himlen bjöd på blixtrar och regn avtog vinden så vid klockan tre blev det bingen för alla igen, skönt, inte en gång till tänkte vi alla!

Torsdagen bjöd på ett besök längs in i Limfjorden ovanför Rovinj. Planen var förtöja i Rovinj marina men den var under omkonstruktion och pga vinden fanns ingen sjölä för varken boj eller ankare. Så det blev brygga och fiskrestaurang. Badvattnet var under vad vi vant oss med och därför badade vi knappt. Vi fick inte heller bada vid bryggan förrän efter kl 18 pga turistfärjor som kom. Vi passerade en mysigare Marina på väg in i Limfjorden men Andreas hade läst att det var en nudistmarina. Jag kollade med kikaren, jo’rå alla gick omkring nakna på bryggorna och det cyklades även naket och det kom ut hela familjer i mindre båtar från marinan där alla var nakna, så vi avstod förtöja där. Undra om det är ett krav att även hamnchefen är naken!!! Torsdagen var för övrigt hela familjens dåliga humör dag. Det tär på kroppen när det är för varmt och man inte kan sova samt att det är sista veckan som skall vara bäst!

Fredagen bjöd på Kroatiens bästa segling. Woow vilken dag på havet, som hon flög fram våran Aquila. Helt underbart. Ankrade i vår sista Medelhavsvik och snorklade för att se gigantiska musslor som nästan var otäcka. 29 grader i havet och väldigt varmt i luften. Vi ville bränna våra sista Kona så vi tog gummit in till en mindre vik. Där sprang vi på en ”Vino” skylt så det blev vinprovning och 3l vin för 75kr. Restan av pengarna köpte vi olivolja, oliver och mera vin för i byns mataffär. En lyckad ”göra av med pengar” ribbresa! På kvällen blev det grill och fantastiskt nattbad med mareld.

På lördagen checkade vi ut från Kroatien och in i Slovenien. Knöt fast i Koper marina. Nu började nermonteringen och stripp av båt! Det blir rätt varmt utan vind och varmt hav. På söndagen märkte vi att andra badade i hamnen så vi gjorde likadant. Vi gick upp kl 6 för att ta ner seglerna på söndagen för att få det inte allt för hett, men kl 8 när vi var klara var bikinin sjöblöt så det blev kall dusch! Vi besökte även en mindre mysig strand bredvid hamnen, ont i fötterna strand och knökad på folk. Jag har aldrig tidigare mastat av i bikini, jag ska minnas det, och hur jag stoppade papper i brallorna för att torka svetten som rann som ett vattenfall längs ryggen via rumpan ner på benen…oh ja, jag kände mig så mysig 😉. 

Vid två tiden idag (tisdag) efter tre dagars toksvettande lämnade vi vår Pärla och checkade in på vårt AC rum. Vi åt en snabb lunch, annars har vi mest varit på rummen, ingen vill ut i värmen! I morn hänger vi på den mindre mysiga stranden innan nattåget tar oss till Tyskland för ytterligare en hotellnatt. På fredag mönstrar vi ombord igen och mastar på och gör om samma procedur igen för tredje gången i år 🙂 

Och precis som min mamma sa, allt har en början! Nu börjar planeringen för vår nästa seglingsäventyr och fram tills dess ska vi segla mycket. Det bästa är att detta seglingsäventyr inte är slut än, vi har tågresan och seglingen från Tyskland hem kvar. Som Helena sa, ”ni har schnitzel & öl i Tyskland kvar” 👍🏻 

Dubblad besättning och varma nätter

Efter en vecka med dubbel besättning är vi nu fyra ombord igen, nja fem om vi räknar med Plutten. 

Vi har haft familjen Axvi ombord en vecka, seglarkompisarna från Lerum. Också en familj med en mamma en pappa en son och en dotter. Båten har åtta bingplatser och nu har vi provat av dem. En liten känsla av att man alltid står i vägen men annars funkade det mycket bra. Troligen för att deras barn precis som våra vuxit upp på deras segelbåt. Det har varit en vecka med mycket bad och segling och många:” – Jag är först med att dyka i/hoppa i/dyka från peket etc 😉. Lars har haft knopskola. Vi hade bunkrat mat för halva veckan trodde vi men vi lyckades ordna mat fram till sista frukosten idag, vi är grymt impade av vad vi lyckats bunkra i våra stuvar. En kväll bjöd på ett Konobabesök och en Axvi- morgonlöpning bjöd på färskt bröd. Vi fick prova olivolja hos en lokalbo som även gjorde vin, som vi fick provsmaka på ett annorlunda sätt. Därifrån gick vi glada med 3l olivolja och 1,5 l vin på petflaska. Härligt med besök och socialt umgänge men nu är det lika skönt att få tillbaka utrymmet igen. Amanda har fått tillbaka sin hytt och Andreas har flyttat tillbaka in till mig. Plutten är glad över att ha fått återfått sin soffa!

Efter att vi lämnat familjen Axvi och bunkrat mat hamnade vi i en vik mera norrut på Krk. En lugn härlig vik med turkost vatten och sikt till botten. Ankare i fören och tampar till land. Dagen bjöd på 36 grader i skuggan och 28,7 grader i havet. Nu har det blivit varmt på riktigt. Nattbad krävs för att kunna sova i vår varma båt med temperatur över 30 grader och luft som står stilla. Våran bad nymf Amanda badar mest hela tiden på dagarna. Idag fick vi igång djupmätaren som mormor & morfar hade med så det blev en del dyk till botten för att kolla djupet på olika ställen. När vi snorklade på ankaret såg vi ett vrak någon meter ifrån det, gött att vi inte satte ankaret i det. Plutten låg mest och flåsade på durken i salongen. Han kommer igång när mörkret kommer och sitter gärna ute och kollar ut över havet. Om han bara visste att han har tre veckor kvar tills han får springa fritt igen.

Nu närmar det sig slutet för denna gång. Vi har en vecka kvar med medelhavsvatten under kölen innan det blir lastbil och tåg och segling via Tyskland & Danmark hem. Vår plan är att fortsätta att njuta här och nu. Vi ser inte fram emot 36 grader i ett varmt Koper där vi skall masta av och strippa båt, men hellre det än minus grader som vi brukar ha när vi tar av seglerna i  december varje år 😉 

Morgonträning på däck i bikini är grymt för kropp och själ. Ny utsikt varje dag. Jag avslutar mina pass med ett kort yoga pass (tack Gerda 👍🏻) och det är grymt sträcka ut kroppen samtidigt som ögonen får vila på det turkosa havet och de höga bergen. Jag som älskar löpning har under denna resa avstått löpning för att läka min trasiga höft (eller vad det är), något jag haft under flera år. Testade en löprunda på Sicilien men fick lida för det. Skall bli spännande dra igång morgonlöpningen hemma om tre veckor och se om kroppen läkt. Under min morgonträning ombord har jag kört mest gummiband (svidande benövningar) och även TRX. Mycket core övningar. Skön start på dagen när musklerna får börja jobba och kroppens alla porer öppnar sig till vattenfall och att sedan få slänga sig i det turkosa havet.

Idag seglar vi vidare från Krk till Cres. Snart är den mysiga skärgården slut och Istria halvön börjar. Dagens mål är ankring innanför Cres största stad med samma namn. Vi fortsätter att undvika hamnar. Vill vi in till någon hamn tar vi ribben. Vi är en varm familj som behöver bada mycket samt att två av oss får rysningar när vi säger att vi skall ”ta en promenad”. 

Ha en fantastisk tisdag för det ska vi ha! Sailaway sailaway sailaway – livet när det är som bäst ⛵️

Livet ombord i Kroatien

Efter vår jobbiga natt i den hårda vinden hade vi det rätt så gött fastknutna på vår första betalboj i Kroatien. Vi fick oss en god men dyr fiskmiddag på den mysiga Konoban ”Spirits – summer place Chill out” . Men det var vi värda. Konoban hade fått sig en rejäl ansiktslyftning sedan sist och de fqnns nu tom toaletter. 

Vi hade fått en hel del negativ information om Kroatien från andra seglare vi mött i år. Många har beklagat sig för den dyra avgiften för att få segla i landet samt att det hela tiden tas ut avgifter för allt, även för att ankra i en vik. Vi har även blivit varnade för den mängd båtar som gör det trångt och svårt att få plats. Vi flyr ju varje sommar från Bohusläns kust just pga detta så vi bävade lite nu. Men nu har vi varit här i två veckor och vi har ännu inte betalat för att droppa draggen på någons botten och vi har bara betalat för två bojar. De gångerna har vi valt boj pga vindarna. Vi betalade ett dygn för att få vara i Telekastias nationalpark och det var helt ok. Då kom dessutom Tonys market båt och sålde både vin & grönsaker och på morgonen sålde Tonys bakery båt bröd! Båtmängden är inte alls som hemma, det är mycket båt och mycket hyrbåt men än har vi fått plats. Idag ligger vi på boj, vi valde en kortare resa för att i morgon förtöja Biograd där matbunkring och tvätt står på schemat. Ibland är det gött ligga lite ensam men i många fall vill vi gärna ha flera båtar runt oss så att vi har något att titta på och kommentera, eftersom vi är så bra och erfarna själva 😉. Vi har blivit väldigt roade idag 😉. Här ligger alla på boj så vi behöver inte oroa oss över hur folk ankrar. 

Härom dagen ankrade vi i en vik utanför en större camping. Flera andra båtar låg ankrade i viken. Vi bojar alltid ut vårt ankare för att någon annan inte skall ankra på oss. Vi använder lite mera kättingslängd än vad övriga verkar göra. Det ör inte många som bojar ut och många verkar inte heller veta vad vi har bojen till. Vi har nu ritat ett stort ankare på bojen och skrivit Aquila på den. Trots det kan det komma en båt och köra tvärs medan vi ankrar. Just i denna vik ankrade en båt så att de hade vårat ankare/boj precis på sig. Vi kan ju undra varför, om vi snabbt behöver lätta, varför vill man då ha någons ankare under sig! Men så ser vi ju också dagligen båtar som bara ”lägger sitt ankare på botten” så vi tror att det är mycket okunskap som hägrar.

Varje morgon, som många av er vet, dricker jag kaffe i sittbrunnen medan resten av familjen lyssnar på ”Hicke Hisklig drakjägaren” inne i salongen under frukosten. Jag sitter där och bläddrar flödet om vi har täckning annars tittar jag mest runt. Asså man får ju se rätt mycket. Härom morgonen kom tre bajskorvar flytande vilket kändes så där mysigt (tur jag inte vet om allt som flyter) och i morse kom två män i en gummibåt, knöt fast och gick upp på ön bakom oss (mitt i mitt blickfång) och drog ner brallorna och gjorde sina behov! Jo’rå, god frukost på er 😉

I torsdags seglade vi igenom Kornati nationalpark. Fina öar som ser ut som mini alperna. Inga öar har någon direkt skog längre, här och där finns enstaka träd. Förr var dessa öar beklädda med skog men de som vallade sina får på öarna brände ner skogen för att få större betesmarker. Idag finns massa murar som sträcker sig över öarna som ett minne från denna tid. Det skall också att härjat en brand här under 1850-talet som sträckte sig under 40 dagar. När vi gled ut ur reservatet passerade vi en segelbåt som inte klarat sig lika bra som oss i ovädret. Den låg halvt sjunken vid en kaj och sjöräddningen var där. Tragiskt speciellt när vi kände att det kunde ha varit vi.

Idag är det lördag, vi har haft sommarlov i en vecka och därför känns inte lördagen lika lördagaktig! Jag har nu mera sovmorgon mån-fre och börjar min träning kl 7 istället för kl 6. Andreas kör kl 6 fortfarande, han vaknar ändå och det ör betydligt svalare då. Det är som svalast ombord mellan kl 4-8 därför är det svårt att kliva upp då för det är skönt att få sova! Svalt och svalt, 24 gr har vi som lägst på natten men en havstemp runt 25 gör båten fortfarande varm.

Nu laddar vi för att dubblera besättningen. På måndag mönstrar 4 gånger Axvi ombord. Skall bli spännande vara åtta ombord istället för fyra! Tur de är vana seglare. Alexander laddar för att lära Oscar allt han kan i Minecraft! Vi ser fram emot sällskap. Och nej, vi har inte tröttnat på varandra än, varje dag har nya samtalsämnen beroende på vad vi sett, gjort, läst eller hört! 

Två veckor kvar i Medelhavet och fyra veckor kvar tills livet blir ett skrivbord inne på ett kontor. Men dit är det långt och vi har massor av spännande strapatser kvar att göra.

Ha en najs lördag för det har vi!

20 m/s och ett draggande ankare

Plötslig låg vår båtgranne lite väl nära oss samtidigt som vinden piskade och regnet öste ner. De fendrade av och vi gjorde likadant tills Andreas skrek”- Det är vi som draggar”. Jag tittade akterut och såg klipporna alldeles för nära aktern.

Vi hade ankrat i en turkos vik och badad och dykt mycket under eftermiddagen. Såklart kollat att ankaret grävt ner sig. Botten var sand som låg ovan på hård stenbotten. Amanda hade kollat ”tyskens” ankare som tyvärr bara var ilagt och låg på sidan på botten. Enl väderprognosen skulle en vind komma på natten men den skyddade land oss ifrån. Efter att vi käkat och diskat spelade vi kort och fick sedan ”skit för att vi lägger oss så tidigt”. Ute på avstånd såg vi hur det blixtrade på himmeln längre bort. 

Med ett ryck vaknade vi båda strax innan midnatt. Plötsligt kom det vind och det var mycket vind. Andreas gick ut och tände upp displayerna för att se hur mycket det blåste och hur det gick för ”tysken”. Minst 20 m/s vet vi att det blåste (24m/s är storm). Jag stängde alla takluckor eftersom jag var rädd att de skulle ryckas loss. I förebyggande plockade vi in de badkläder vi lämnat kvar ute. Då plötsligt var ”tysken” för nära och vi fendrade båda av. Jag hade en t-shirt och trosor på mig och slet då på mig flytvästen för att kunna gå på däck. Sjö började rulla in. Då skrek Andreas:”- Det är vi som draggar”. Jag kollade akterut och såg land alldeles för nära. Jag tog ankarets fjärrkontroll och kröp ut på peket för att lossa stopparen samtidigt som båten rörde sig upp och ned. Samtidigt hade Andreas startat motorn och körde med max varvtal utan att något hände. Vi stod på stenbotten med kölen. Jag öppnade luckan och skrek till barnen som låg i bingarna att ta på sig flytvästar och sätta sig i salongen samt att koppla Plutten.  Tysken kämpade på bredvid oss. Nu öste även regnet ned och Andreas som bara stod i kalsonger och flytväst frös. Jag slängde mig in efter Musto jackor och beordrade barnen att klä på sig under flytvästarna och ta på sig skor. Amanda fick order om att stoppa sin mobil i vattentätt fodral utfall vi behövde lämna båten. Det dunkade till rejält i båten och jag gjorde ett ytterligare försök att ta hem kätting, det dunkade igen och nu gjorde vågorna att vi kom loss från botten och Andreas kunde köra framåt. Nu kom vår första fundering, eftersom vi trots allt nu hängde på ankaret, skulle vi ligga kvar och vänta ut vinden eller skulle vi ta hem ankaret och hovra i viken. Eftersom vi inte visste hur länge vinden skulle vara och det var öppet hav i vindens riktning och vi var rädda för hög sjö beslut vi oss att ta hem. Andreas körde på och jag matade kätting. Såklart vände sig rullhjulet på peket och låste kättingen så åter blev jag tvungen att klättra ut. Kändes sådär olustigt med tanke på att båten gungade upp och ner och att jag lätt skulle kunna klämma mig när jag vände tillbaka det. Det funkade och vi kunde fortsätta mata hem kätting. Det fortsatte att åska och blixtra och regna och blåsa. Som ett mirakel kunde jag köra upp ankaret direkt i klyset utan att det vred sig åt fel håll. I högsjö är det lätt att ankaret blir felvridet och slår mot skrovet när båten rör sig upp och ned och kan då skada skrovet. Så snart ankaret var uppe kunde jag mata hem ankarbojen och det var bara rena turen att dess tamp inte trasslade in sig i köl, roder och propeller. Ankaret surrat och vi rörde oss mot andra änden av viken. Jag gick snabbt in och pratade med barnen som var lätt skärrade. De hade tagit sina käraste ägodelar och gjort sig redo att överge båten. Plutten var orolig så de fick ägna tid att lugna honom. Det blixtrade något enormt och regnade. Vinden ändrade riktning och hastighet. Förutom vi och ”tysken” fanns en tredje segelbåt som låg och hovrade i viken. Vi bestämde oss för att stoppa barnen i bingen men att vi båda höll oss i sittbrunnen. Nu åkte även Musto byxorna på. Vi hissade upp ribben och jag såg till att ankaret var 100% återställt och redo att användas igen. Vid tre tiden lugnade vädret sig något och byarna var som mest runt 10 m/s. Andreas tog en lampa och kollade att allt såg bra ut runt peke och ankare vilket det gjorde. Eftersom vi planerat gå loss tidigt idag bestämde vi oss för att vänta in ljuset och därefter åka vidare. Att nu leta upp en ny ankarvik var inte ett alternativ eftersom båtar oftast ligger för nära och det är ankare blandat med bojar samt att det var för mörkt. Jag ville inte att vi skulle lämna viken pga ökänd miljö och att vi hade en rätt så oskyddad passage att göra. 

Vi hovrade och pratade igen vad som hänt. Hur kunde vi dragga??? Vi som är proffs-ankrare! När vi dök på ankaret var det plogat och nergrävt. Hur kunde vi dragga tidigare än ”tysken”? Kanske hade hans ankare fastnar i en grop eller bakom en sten. Kanske var det stenbotten under sanden som förhindrade ankaret att gräva ner sig mera när belastningen i kättingen ökade? Vårt ankare funkar så, har det bara grävt ner sig kan det i princip blåsa hur mycket som helst!

Jag hade svårt att hålla ögonen uppe så när det börja ljusna kl 5 lade jag mig i salongen medan Andreas körde ut ur viken. Ingen större sjö så vi körde på. Vid halv sju var det Andreas tur att bli slagen av John Blund så då byttes vi av och jag körde till vår planerade vik. 

Strax innan kl 9 knöt vi fast i en boj långt in i vår nya vik. Jag frös fortfarande och stod i tights & fleecetröja medan övriga båtgäster i viken hade badkläder på sig. När vi knutit fast och stängt av motorn var det en mycket skön känsla som spred sig i kroppen. Vi bade direkt och konstaterade att kölen fått rejält med stryk men den tål ju det, tyvärr fick även rodret stryk men vi hoppas att det inte skall bli något större fel. En flisa är borta och det finns mindre sprickor.  Frukost med barnen där vi pratade igenom nattens händelse. Alexander upplevde det som att han fick en mindre hjärtinfarkt (!) men Amanda hade känt sig trygg. Kanske för att det var hon som jag hela tiden pratade med och gav instruktioner till. Hon sa att hon litade på oss eftersom vi var ”gamla militärer”, vilket jag även sagt till henne just i hettan ”det är lugnt, det är allvarligt just nu men pappa och jag kan det här”. 

Jag och Andreas litar på varandra och jag vet att det är Andreas som bestämmer när det skiter sig. Så länge jag upplever att det funkar gör jag det han säger utan att ifrågasätta, har jag ett bättre förslag och tid finns kommer jag med förslaget. Nu agerade vi mest utan att prata och vi gjorde det fort och reflexmässigt. Allt som allt gick det fort, ankaret var i klyset max 30min efter att vi vaknat. 

Lärdom vi dragit. Vi kan dragga! 

Istället för att ta in ev badkläder skall vi kolla vårt läge, vem draggar. I natt tappade vi 5min pga detta och 5min är lång tid. Vi är nöjda med att vi alltid går i bingen med ordning inombords, ingen ev disk framme samt att vi bara ev har badkläder på tork ute. När det händer, vilket det sällan gör, är tiden en kritisk faktor. 

Ja ja, vi behövde i varje fall inte ringa Familjen Axvi och avboka deras stundande besök pga varvsvistelse 😉

I övrigt har vi det bra i Kroatien, vi såg matchen på en konoba i söndags, mäktigt. Rörd över deras glädje. Varmt och soligt och härligt blått hav. Mycket bad. Vi har haft båtskolavslutning med middag. Vi har övat med flytvästarna. Nu ska vi in till land och se vad som hänt sedan vi var här sist, i viken vi då kallade för ”bajsviken” pga Konoba ägaren inte hade toalett utan bajsade runt sitt egna tält….vi vet för vi tog även en promenad då 😉

Otrevlig gränspolis – kanske läge putsa på ert välkomnande!

Efter ha lämnat Montenegro i lördags morse såg vi fram emot en fin segling längs Kroatiens kust upp till första in-checknings hamnen. Inchecning krävs för att betala den avgift som finns för att segla i landet, summa beror på båtlängd, mängd besättning och dagar. Eftersom barnen sov tänkte vi äta frukost efter att vi klarerat ut. Det var total bleke inne i fjorden medan vi körde ut mot utloppet. Då såg vi att det verkade som att det gick sjö därute, konstigt, vi hade ju inte upplevt någon direkt vind inne i fjorden. Snart såg vi även att det gick vita gäss. Och rätt så snart insåg vi att vi kunde glömma lugn frukost i sittbrunnen. Priset av att inte vara uppkopplad & läsa väder! Efter ha kört en timme i rak motvind, rak motsjö och rak motström insåg vi att vi borde ge barnen sjösjukepiller och frukost för att de skulle klara dagen på havet. Vi var redan i Kroatien men man får inte stanna någonstans så länge man inte checkat in. Då dök det upp en liten vik med en liten by och sjölä, så vi körde in där för att kunna ta hand om barnen och oss själva. Andreas läste i våran Pilot om Kroatien och såg till sin förfäran att seglare som ankrat i denna vik utan att ha checkat in hade tidigare fått böter och även blivit arresterade! Vänd ut sa jag men efter tre sekunder funderande sa Andreas: ”- Äh vi kör in, jag hovrar så fixar du gröt och så drar vi efter det”, ”- Ok svarade jag” och gick ned och berättade läget för barnen. De fattade snabbt. Efter en minut ropade Andreas att en polisbåt var påväg mot oss. ”- Säg till dem att vi skall ge våra barn frukost och sedan åka igen”, sa jag och fortsatte tokröra havregrynsgröt. Barnen fick sjösjukepiller och blev utskickade till sittbrunnen för att visa att vi hade barn ombord. Med tanke på sjögången där ute tänkte jag att det var en bra ursäkt. Gröten var klar och gränspolisen var framme hos oss (jag lagade gröt på 5 min). Andreas berättade läget och fick till svars: ”- Betala böter och ni får stanna 30 min eller ge er av omedelbart”! Jag trodde inte svaret var sant men jag hörde det själv. De är ett EU land och vi är ett EU land men vi fick inte söka sjölä för att ta hand om våra barn pga vi inte hade checkat in än (vilket var omöjligt eftersom första in check hamnen låg norrut). Vad är det för konstig moral. På sätt och vis fick vi skylla oss själva som gett oss ut utan att uppdatera vädret men ändå. De måste dessutom ha följt oss och väntat runt udden för hur skulle de annars kunna ha varit så snabba. Andreas puttrade ut långsamt och vi åt alla på 5min (!!!!). Disken gick undan. Innan vi runda ut längs udden passade vi på att tacka dem genom att tömma ”bajstanken”. 10min senare kom Alexander upp, de hade fått instruktion att ligga ner i sina bingar tills sjösjukepillret börjat att verka, tyvärr hade det inte hjälpt för honom strax efteråt kom hela frukosten upp. Tack för det den Kroatiska gränspolisen, ni kanske ska putsa på ert välkomnande av sjöturister! 

Tänk om vi skulle införa detta hemma i Sverige. Dels skulle vi tjäna pengar till staten på varje utländsk båt som besökte oss och med tanke på alla Norrmän i Bohuslän skulle vi bli ett rikt län. Lägg sedan incheckningshamnarna långt från gränserna så att de måste ta sig en bit, ex Sannäs på västkusten. Tänk alla jobbmöjligheter som skapas och kustbevakningen, vad många mera båtar och personal som behövs för att åka runt och kontrollera. Eller som vi kom fram till, låt Kroatiens dåliga moral stanna i Kroatien, så kanske de någon gång lär sig att bli bättre!

Vi har nu haft fyra dagar på havet i Kroatien. Fyra bra dagar. Vi har snorklat i en grotta. Vi har haft blåsiga kvällar vilket vi inte är vana med. I Grekland blåser det på klocka och det blåste aldrig efter att solen gått ned. Första två nätterna låg vi en fin sandvik nära Dubrovnik vilket gjorde att många små badbåtar kom och dagankrade. De var nog inte vana att ankra med vind så många draggade. Jag låg på fördäck och läste när en tjej plötsligt började ropa på mig och anklaga oss för att köra på dem. ”Ursäkta svarade jag, men Ni ser den där oranga bojen bakom er, det ör vårat ankare!” Då insåg de att de draggade och var påväg mot oss….de böt sida i viken efter det. Det är väldigt underhållande att titta på hur andra båtar gör när de ankrar, vi har många funderingar på hur de eg tänker, förmodligen inte alls. 

Vi har seglat förbi den viken vi låg i för sex år sedan och funderade på att bli hotellägare. Ett övergivet mindre hotell med pool, tennisplan och pingisbord var övergivet. Fin sandstrand och palmer. Nu var vi nyfikna på om det förfallit eller blivit renoverat. Tyvärr hade det förfallit och nu fanns en stor fikonodling bredvid. Förmodligen bodde de som jobbade med odlingen i hotellets gamla bungalows för gamla hotellmöbler stod spritt. Lite ledsamt för vi hade hoppats på att det var renoverat och blommande!

För att få en lugn natt utan rullning åkte vi in i Slano viken. Starka vindar och svajande båtar och en badtemp på 19,1 grad. Stor kontrast till 28,3 som vi hade i lördags när vi lämnade Montenegro (& även i Grekland). Vi gjorde ett snabbt varmt besök i land för att äta glass med Amanda och bunkra mat.

Idag har vi 26,3 gr i badvattnet vilket känns lite som att ordningen är återställd. Vi har sett sköldpaddor. Vi har haft två dagar med fin segling (blandat med motor) och vi har ännu inte fått betala i någon vik för att vi ankrat. Vi har fått det berättat att de börjat ta betalt för att du ankrar. Många avgifter här i Kroatien som sagt! Vattnet är klarare här än vad mindes vilket tyvärr inte är en fördel för all skit/smuts syns på botten. Vilket det förmodligen även gjort hemma om vi haft denna sikt.

Nu laddar vi för skolavslutning på fredag! Den är efterlängtad. Amanda har beställt godis efter sista lektionen och restaurang på kvällen, så vi siktar på Vbroska. Därefter börjar sommarlov för barnen och vi kommer inte väcka dem kl 7 längre. Även vi föräldrar ser fram emot sommarlov 😉 

Vi laddar även såklart för Kroatien – England ikväll, tänk det kunde ha varit Sverige mot Kroatien. Vi funderar på att ta ribben in efter halvlek om det är möjlighet till vinst. Kul att få uppleva deras glädje om de vinner semin. Samtidigt så är jag fortfarande butter på deras välkomnande, så i det tysta kanske jag hejar på England 😉 

Montenegro – ett sånt mys

Vi lämnade Grekland så snart det hade ljusnat i tisdagsmorse. Barnen sov i sina hytter medan vi såg det sista av Grekland och Corfu för denna gång. Strax var vi på Albanskt vatten. Albanien ville vi bara segla förbi för att slippa den jobbiga och tidsödande in checkningen som kräver en agent som skall lösa de olika tillstånden. Albanien har en lång och bergig kust utan några direkta hamnar vilket vi förstår eftersom kusten mestadels har höga branta berg. Det finns endast en marina som Italien bla varit med och byggt. Nu satte vi även alla devices på flygplansläge då varken Albanien eller Montenegro har bra telefonabonnemangsavtal. 

Dagen på havet var väldigt varm och vi hade medvind vilket inte gav oss någon direkt fläkt. Andreas letade skugga under solpanelen och jag blev varmgalen och tog fram mitt paraply! Där vi har teak på durken blir det stekhett. En kort stund kunde vi köra gennaker. När vinden dog körde vi motor och tog då upp vårt solskydd för att få lite svalka. Våran termometer som vi har i skuggan visade 32 grader på eftermiddagen. Det blev mycket läsning och gamade under dagen. Kvällen avslutades med nybakade scones i sittbrunnen och UNO. Vi körde samma vaktsystem som tidigare och mellan kl 20-22 fick jag sällskap av Amanda. När Andreas väckte mig kl 2 var jag halvt död och inte alls sugen på att gå upp. Mörkt ute och fuktigt. T-shirt och shorts nattsegling. Månen lyste som tur upp lite. Eftersom vi var nära kusten var det  många andra båtar ute och jag fick äran att väja för en vit över grön dvs trålare. Vid kl 0430 var det ljust, härligt, vi har tidigar haft det ljust en timme senare. Jag fick en magiskt vacker morgon längs Montenegros södra kust. 24 grader varmt redan innan solen gick upp. Jag lyssnade på poddar och tränade. Plutten som har tuffa varma dagar (han har bytt sin långa päls mot kort päls) låg ute under sprayen hela natten. Han var nog överlycklig att vi var vakna. Eftersom jag var sen ur bingen kl 2 hade jag tänkt att väcka Andreas efter kl 6. Men eftersom hans kropp vaknar av ljuset såg jag hur han svängde benen över bingkanten strax innan kl 6. Jag hällde i mig vatten och lämnade vakten till Andreas och kröp ner i bingen och somnade direkt!

Jag vaknade upp när kommit inomskärs påväg mot den första in checknings hamnen. Det blev snabb frukost, barnen kör sina två portioner havregrynsgröt. Alexander med socker & kanel och Amanda med sylt & sprutgrädde. Jag och Andreas äter vår sista grekiska yoghurt som vi bunkrade. För sex år sedan fick vi en klar favorit yoghurt som vi hittade i år igen, den är verkligen outstanding. Vi bunkrade den rejält när vi handlade sista gången. Eftersom vi hört så mycket om problematik kring in checkning och att det är tidsödande även i Montenegro körde vi taktiskt, dvs att det yttre såg bra ut. Båten stripades på blöta handdukar och badkläder. Saker som legat huller & buller under sprayen plockades bort och jag & Andreas intog vår propra klädstil. Barnen fick instruktion om att vara kvar ombord och hålla sig lugna för att inte vårt yttre skulle förstöras 🙂 Allt som allt tog in checkning oss 30 min och det var bara trevliga miner, både hos tullen och på hamnkontoret. En smidig procedur. Glada kastade vi loss för att leta rätt på ett bra ställe att doppa draggen efter  30h.

Vi slogs redan vid  incheckningen av att det var så vackert. Vi är nu i norra Montenegro i en stor fjord som heter Boka Kotorska, det är här Montenegro har sin skärgård. Fjorden har vackra stränder, palmer, hus och höga berg. Där det fanns hus fanns det strand och nästan hela första biten var stränder som avlöste varandra. Det kändes omhändertaget. Det byggdes mycket, många kranar. Inte som i Grekland där byggen avstannar i väntan på nya pengar, utan här såg man att det var på gång. Vi passerade en gammal bas med klassiska ”Muskö ingångar” i berget. Ett gammalt stridsfartg låg och ”vilade” samt en ubåt på land. Vi förundrades över de kurviga vägarna på land. 

Det vi inte förundrades över var Montenegros lerbotten, det tog oss nio gånger innan ankaret satt. Då böt vi även sida på ön där vi ankrade. Bara ren lera utan sten, vi gled som en tvål så fort vi lade i backen. Efter ett dygn under resa och 2h i solen med hungrig mage och ett avtagnde tålamod var det gött att slänga sig i havet. Vi hade en flygplats akterom oss där plan startade och landade. Nog för att det lät men det var roande att kolla på. Vi badade mycket och länge. På kvällen blev det middag i sittbrunnen och vi beundrade de höga och vackra bergen när solen gick ned vid åtta tiden. Redan efter vår första eftermiddag gillade vi Montenegro.

På fredagen lättade vi för att segla längst fjorden in till Kotor som ligger längst in i den södra delen. Asså det var så vackert. Vi seglade förbi en marina som är ”the marina”, bestod bara av stora eller större båtar. Motorbåtar dominerar här. Sedsn kom vi till ett smalt sund där bilfärjor gick i skytte trafik. Längs sidorna fanns restauranger och stränder och hus. Inga stora hotellkomplex utan mindre mysiga ställen. Det var så mycket mys och jag ville stanna överallt. Så kom vi till en t-korsning, där två miniöar fanns med varsin kyrka. Historien säger att byborna byggt den ena ön genom att varje dag lägga en sten på ett grund som fanns. Vi seglade vidare in mot Kotor. Den som säljer röda takpannor här borde vara den mest rike eftersom alla hus har det! Hela tiden dessa höga berg som omgav oss, så vackert. Väl framme i Kotor ankrade vi utanför, ingen chans till att förtöja vid hamn i denna värme. Ibland ligger vårt säkerhetstänk oss i fatet, vi vill backa fast oss rejält, kommer vind vet vi att vi sitter fast. Men å andra sidan, här blåser det på klocka, på kvällen/natten är det bleke. Så för att undvika gårdagens nio-gånger ankring backade vi bara lite och tänkte ”alla andra gör så här”. Förutom att det fanns ytterligare en svenskbåt (från Bovallstrand dessutom) i viken fanns det nya zeelander, kanadensare, amerikanare och en fransk båt, kul blandning.

Efter lunch och bad tog jag och Andreas ribben in till hamnen för att besöka den gamla staden som är innanför en mur, med på UNESCO. Vi hade 32 gr varmt på båten och det var inte svalare inne i stan, svetten rann rätt snart överallt. Det blev snabbt glass. Vi gick ett varv innan vi smälte bort och gick ut genom grindarna, där låg ett köpcentrum med aircondition – vilken lycka. Efter öl i skuggan, måste ju pröva det lokala och matbunkring åkte vi tillbaka till båten där vi möttes av badande barn. På kvällen blev det pizza i gamla stan och det var lätt en av de godaste pizzorna vi ätit. 

Fredagen inledes med skola, nu har vi bara en vecka kvar innan vi får sommarlov. Trots att vi drar igång skolan runt kl 8 är det väldigt varmt. Efter det åkte vi tillbaka till vår ankarplats och badade och hängde. Vi hade en handtvätt och en avfrostning att ta hand om. Jag pumpade upp min luftmaddrass. Vi uppnådde badtemp rekord på 28,3 grader. Vi hade minst 33 grader i skuggan (vi läste bara av en gång på em). Nu är det så här varmt och fuktigt som vi minns att Medelhavet var sist vi var här. Vid 23-tiden har vi runt 30 gr inne i båten. Det finns ständigt fukt i båten och ibland känns det som att sittdynorna är blöta. Allt som fått salt på sig blir aldrig torrt eftersom salt drar till sig vatten. Så vi försöker att hålla saltvatten borta från så mycket som möjligt och vill inte ha saltblöta barn inne i båten eller i sittbrunnen. Vi hade filmkväll, alla sitter i badkläder för att det är så varmt. Det räcker med att man dukar för snabbt eller står för lång stund vid spisen så är man överhettad, det finns liksom inget som är svalt längre. Eftersom det inte blåser på kvällen blir det inte någon direkt fläkt i båten heller. Men, det känns Ok, vi vet att det snart är höst igen!

Nu har vi precis ft för ut-chekning för att segla in till Kroatien. Barnen är överlyckliga, äntligen kan de surfa igen… För en kort stund hade vi wifi på restaurangen i torsdags, Amanda var överlycklig. Det har varit rätt så skönt att inte vara uppkopplade under fyra dagar!  Nu har vi fyra veckor kvar innan vi lyfter båten i Slovenien. Det känns skönt att höra att Ni har fantastiskt väder hemma. Vi hoppas att ni slipper 24 gr som lägsta dygnstemp. Nu väntar jag på att Andreas skall återkomma från ut-chekningen. Plutten mjamar högt i sittbrunnen, han vill i land, jag håller honom ombord, här finns bara en kaj. Nu kom Andreas, så nu drar vi( lör kl 0720). Ni som ännu inte bokat resa i år, besök Boka Kotorska!

Grekland klart

Det blev ett trevligt besök av mina föräldrar, barnen tyckte om att träffa mormor och morfar. Precis som jag skrev innan, vi fick regn och åska men som tur var även sol och värme. Ikväll har vi vår sista kväll i Grekland, i morn seglar vi norrut förbi Albanien för att besöka Montenegro.

Föräldrarnas första dag bestod av regn och lägre temperatur. Vi låg till ankars inne i en väl skyddad vik (mer ett innanhav) eftersom prognosen sagt starka vindar. Eftersom vi ville ses lite under deras första dag blev det ribb-transport tur och retur Aquila. Som tur var hade vi inget regn just då, men det var gött att vi hade solskyddet uppe så att vi kunde sitta under då regnet öste ned. Det är konstigt, men varför skall det alltid regna när de besöker oss på båten. Förutom att vi fick träffas fick även sonen en leverans av polkagrisar och dottern av böcker. Själv fick jag ljuvliga papperstidningar – älskar läsa papperstidningar. Vädret var bättre på onsdagen så då blev det ett återbesök till ”Midsommarviken”. Där hade vi verkligen midsommarväder så åter igen fick solskyddet agera ”spöregnsskydd”. Eftersom både Andreas och Amanda har problem med att tryckutjämna fick föräldrarna köra ett dykpass med dem, gamla dykinstruktörer som de är. Bra pass för nu funkar det bättre för dem. Det blev grill på kvällen och gott vin. Efter en grå torsdag sken solen igen och fredagen visade att Grekland har sol. Trevligt tyckte vi och tog föräldrarna på båttur till Lefkas där vi avslutade vår träff med att gå på restaurang. Föräldrarna tog taxi tillbaka till sitt hotell i Nidri och vi gick i bingen för att gå upp tidigt och segla till Paxos. Dags att röra oss norrut.

Efter en mysig vik på Paxos (där vi satte ankaret i en bojsten…) seglade vi vidare mot Korfu för att förtöja i marinan Geovani. För sex år sedan hade vi två dagar där eftersom det då var dags för motorservice. Då besökte vi en härlig restaurang där atmosfären var ljuvlig och maten lika dan. Nu var målet med förtöjningen att göra ett återbesök. Förutom god mat hade de den godaste Ouzon vi druckit och under sex år har vi letat efter den. Så nu kände vi att vi ville se om de hade kvar samma märke. Vi sa till varandra att vi inte fick bli besvikna om restaurangen var stängd eller inte levererade samma känsla eller om Ouzon inte fanns. Restaurangen fanns kvar och var lika härlig som sist. Personalen levererar grym service och det är som att kliva in i någon kök, dvs familjär stämning. När vi ätit klart frågade vi efter Ouzon, då berättade vi vår story och visade bild på den (ja vi har kvar bild 🙂 ) , de blev väldigt glada att vi valt att komma tillbaka. Tyvärr hade Ouzon tagit slut för säsongen och de hade inte lyckats att köpa någon ny, men de hade fyra andra. Så de hade stått i köket och smakat av dem alla för att se vilken som smakade mest lika. Den var grymt god så vi frågade såklart om vi fick köpa flaskan! Efter att ha ”frågat mamma” och eftersom vi var kvällens sista gästerna gick det bra. Efter ha ätit god mat och avslutat med rejäl efterrätt tog vi våran 2l flaska Ouzo och gick hem. Vi var mycket nöjda med återträffen och vi kände att det var väl värt prioriterat av oss. Vi har ju annars sagt att vi inte skall ”förstöra gamla minnen”, men det här byggde bara på dem.

Åter på båten fanns en rastlös och pigg katt som vaknat till liv. Vi tog honom på en promenad och snart fanns två andra katter runt oss. Eftersom de inte hade halsband tog jag en arg Plutten tillbaka till båten. Då kom en av katterna med och gick över på grannbåten, då tog vi in Plutten. När vi var i Lefkas träffade han en dam katt med halsband på bryggan. Fånigare katt har jag inte sett…..

Alla talar om vädret – ”vi har medelhavs väder hemma” Härligt. Helt underbart ju. Men kom igen när ni har 26 grader i havet och lägsta dygntemp på 24 grader. Nu kl 23 har vi 30 grader inne i båten och alla fönster öppna -välkommen alla myggen och ät…. Vi frågade igår på restaurangen om det är vanligt med regn så här års. Nej, vädret är konstigt nu fick vi till svar, vi har vår/höst väder. Det brukar aldrig regn så här års. Ok sa vi, orsaken lär vara de höga temperaturerna i Norden. Samma sak sa de på Sardinien, Maj brukar vara varmt och mycket turister. Nu regnade det och blåste och turisterna åkte hem tidigare till Sverige eftersom solen var där. Fördelen när det regnar är att det fortfarande är varmt så vi behöver knappast ta på oss Musto ställen!

I morn är vi klara med Grekland och seglar norrut. Albanien är för byråkratiskt, det tar 2-4 dagar att få ett tillstånd för att få segla i landet och du måste köpa hjälp från en person som guidar dig runt till olika myndigheter. Det orkar vi inte så därför struntar vi i det. I Montenegro behövs det också tillstånd men det skall vara enklare, därför tänkte vi göra ett första besök där. Vi går loss i morgon bitti kl 5 (om 5,5h…) och beräknar komma fram onsdag em/kväll. Vi har haft det fantastiskt i Grekland och gungfritt. Mycket härligt. Bra bad och snorkling. Dock sämre med vind men igår satt vi i varje fall gennaken. Underbart att vi kom tillbaka till Ensamviken. Det känns helt Ok att segla vidare i morgon tisdag. Spännande med ett nytt land att besöka.

Med blandad förtjusning ser jag fram emot 36h segling, de senaste har ju inte varit så jätte njutbara. Men, nu kan det bara bli bättre!

 

 

Mormor & morfar påväg – liksom drivisen & orkanen!

Det är magiskt, men varje gång mina föräldrar besöker oss får vi vind & regn. För sex år sedan när vi seglade i Medelhavet besökte de oss i maj i Frankrike/Cassis, då ösregnade det, var kallt och tokblåste. Nästa planerade besök var i Kroatien i september och vad hände då, ösregn och tokvind igen. Idag flyger de till Grekland/Lefkas, vad händer nu då, jo 12 m/s och svarta moln på himlen. 

Den första hyrbåten har redan draggat och krockade med en annan, tyvärr var hyrbåten tom på folk men tur var fanns det personer på den krockade båten som kunde ta hand om segelbåten. Många är nu ute på däck och motar bort andra båtar som flyr in hit och som av okunskap vill ankra för nära. Jag är nöjd över att vi bojar ut vårt ankare, det gör att andra båtar håller sig längre bort från oss. Åter igen, många droppar bara draggen och är sedan nöjda, få backar ner den. Nu har hyrbåts seglaren plockat upp sin draggade segelbåt, snacka om lite lätt skärrad när man inte hittar sin båt där man lämnade den. Det är därför vi alltid backar som tokar och generellt lämnar vi inte båten om vi som idag vet att det ska blåsa upp! I morn träffar vi föräldrarna, vi får se vilket väder vi har då 😉 Men så har vi idag satt vattentemp rekord, 28 grader!

Lugnare var dock midsommarafton. När vi ändå var i krokarna och inte haft så mycket socialt utbyte på sistone kände vi att vi kanske skulle testa Meganisi och den vik som går under namnet ”midsommarviken”. I den viken startade enl ryktet Stig från Prevezia (Stigs brygga) midsommarfirande för väldigt länge sedan. Därefter har det blivit lite tradition för svenska båtar i omnejd att komma dit och fira. I år räknade vi till 13 svenskflaggade båtar. Merparten låg medelhavsförtöjda bredvid varandra medan några låg på svaj. Vi kom dit torsdag em och fick genast hjälp med tampar till land från en badande Tomas. Det kallar vi service. På kvällen bjöd Ulf & Kristina över alla till sin motorbåt som de bodde på. Mycket trevligt att få se en stor motorbåt och att få träffa alla och byta erfarenheter. Vi fick bra information om Albanien och Montenegro så nu känner vi att vi nog skall besöka dem istället för att studsa Italien innan Kroatien. Midsommarafton var varm. Vi åt snabbt sill och drack snabbt vår nubbe – vem vill ha det ljummet 😉. Inte ofta jag äter midsommarlunch i bikini. Mera bad på eftermiddagen & besök från Peter på grannbåten. Han kom översimmande med choklad till barnen. Senare på kvällen blev det samling på stranden med de andra svenskarna. Vi utbytte mera erfarenheter. Alexander & Amanda var med och roade sig att spela 3-i-rad i en timme. Vi avslutade midsommarafton ombord med att spela UNO och efter det blev det nattbad för att i huvudtaget kunna somna.

Igår besökte vi Lefkas stad, en underhållsdag. Skrubbning av båt, såpning av teak och vaxning. Vi förtöjde strax efter lunchtid, som vanligt ropade vi upp på VHF och blev mötta av marinaservicen som gav oss en plats och som hjälpte till med mooringslinor. Jag blev tillrättavisade för att jag drog tamparna genom fel håll i förtöjningsögglan, jag sa inget, bara bet ihop. Medan folket i de övriga båtarna mest tog sin siesta slet vi som djur, svetten rann och det gjorde inget när den andre råkade skvätta ner en. Sedan blev det vax on vax off. Vi var dyngsvett när vi var klara men eftersom vi hade badkläder på oss blev det dusch på däck. Vi tog en sen och snabb lunch för att därefter lämna in en månadstvätt (jag har handtvättat underkläder) inkl lakan & handdukar. Gött att bara lämna in till någon som tvättar, torkar och viker. Lite dyrare men en skön lyx att slippa springa fram och tillbaka. Vi passade även på att bunkra mat när vi ändå var igång. Dock så blev vi ”rånade” märkte vi. Vi handlade i mataffären nära hamnen, när vi betalade märkte vi att det var rövarpriser. Vi betalade nästan 2000kr mera än vad vi brukar betala för en veckohandling. I marinan ligger flera av hyrbåtsbryggorna och förmodligen hämtar gängen ut sina båtar på söndagar och fyller dem med mat, de bryr sig kanske inte lika mycket om priset. Jag fick åter igen inte göra som jag ville utan blev styrd i mitt packande. Vi har ett system för att fylla våra ryggor och bärkassar, efter ett tag fick jag packa men blev tillsagd att ryggsäcken inte skulle hålla. Jo, jag packar så här varje vecka!! Tyvärr gick vi senare förbi en mycket bättre matbutik med normala priser, där handlar vi nästq gång 😉. Där fanns även Greklands godaste yoghurt, vi har saknat den i sex år 😉. Vi hade en underbar kväll med middag på Lighthouse garden och glass på torget. Det blev sovmorgon i morse 😉

Våran duschslang på badbryggan har spökat och vi har inte hittat reservdelar. I förra veckan lyckades Andreas koppla ihop två slangar för att få det att funka. Den höll i en dag sedan gick magiskt den nya slangen sönder, bara sådär. Vi har duschat med en ”slangstump” nu i några dagar. Men så i Lefkas fanns det ny lång slang, vi har köpt två. Äntligen ska vi väl kunna duscha ordentligt igen. Jag sa till Andreas att det är för att han ska ha något att göra, sist när han blev rastlös fick han hela tiden för sig att vi skulle simma ut extra ankaret, vilket involverade även mig. Slangen kan han mixtra med utan min hjälp 😉

Ja ha nu har det slutat att blåsa, de tre båtarna som draggade har ankrat om. Himlen är inte lika svart men just nu börjar det att droppa! Kanske dags byta

om från bikini 😉. Föräldrarna landar kl 21 i kväll så vi förbereder oss nu mot drivis, orkan och störtregn! So long ….

Plutten – The sailing katt

Långt innan vi åkte till Medelhavet hade vi funderingar på hur vi skulle göra med vår femte familjemedlem – Katten Plutten. Ett tag var vi inne på att han skulle få bo hos mormor & morfar i Enköping där även hans lillebror bor. Men efter att Plutten seglat med oss alla somrar och helger ombord Aquila och det fungerat bra började vi känna att han borde få åka med oss, han är ju en i familjen. Så förra sommaren inför semestersegling fixade vi pass och vaccinering samt att vi köpte en mindre resebur för att ha till transport i Ribben. Tidigare har han inte varit i land när vi seglat i Danmark och Tyskland på somrarna men nu med vaccination kunde han hänga med in på stranden och det fungerade bra.

Jag var mest orolig för hur han skulle klara tågresan mellan tyskland till frankrike, så lång tid i bur. Men det gick jöttebra. Med kisspaus på gräsplätt i Hamburg, hotellrabatt i Schweiz och busshållplats i Marseille funkade det toppen.

Vi märker av att värmen är lite tuff för honom. Inledningsvis hårade han väldigt mycket, nu har han fått lite mindre & lite kortare päls.  Generellt bingar han hela dagarna för att vakna till liv på kvällen när solen gått ned vid 20-21 tiden. Han älskar att krypa in i de minsta utrymmena och de gånger vi inte hittar honom har han oftast slunkit in i en garderob eller ner i akterstuven. 

Han har inte visat tecken på sjösjuka. Våran förra katt som hette ”Skepparen” var både bilsjuk och sjösjuk. Han låg jämnt under sprayen när vi seglade. Plutten kräktes när det gungade som mest påväg över till Korsika men även överfarten till Grekland. Så han verkar också ha en gräns.

När solen gått ned sitter han gärna ute och stirrar ner någon annan båt i närheten alt stirrar mot land. Han verkar också gilla att titta på andra saker. Eftersom barnen har varsin liten surfboard kom vi på att vi kunde köra katt transport på dem. Första gången vi ställde honom på den hoppade han direkt tillbaka till badstegen och blev då blöt. Vi ställde tillbaka honom och då simmade han tillbaka, tredje gången stod han kvar och åkte in till land. Sista biten hoppade han i och simmade. Tyvärr var han ju då dyngsur och ville mest torka sig när han var på land. Två dagar senare prövade vi igen och då var det som att han förstod att det var hans ”nyckel till land”, så han stod kvar och kom torrskodd i land denna gång. Morgonen efter när vi tränade hörde jag plötsligt ett plums bakom mig. Då hade han hoppat i… Jag ropade och då vände han och kom tillbaka. Han tar sig själv upp på badstegen. Vi fick oss en tankeställare, vad händer om han börjar tycka att vatten är Ok för att själv kunna simma till land! Då kanske han drar när vi inte märker det! Vår plan var att nästa steg skulle vara att gilla vattnet för att bli svalkad men nu vet vi inte riktigt!

Helt klart är att vår krabat drar till sig uppmärksamhet. På Sardinien kom hamnkaptenen och frågade om han fick fota Plutten och så visade han stolt upp en bild på sina kattungar!

Plutten är väldigt social och på småtimmarna lägger han sig mellan mig och Andreas. Sitter vi i salongen är han gärna med där också, gärna liggandes på något bord. Han lägger sig gärna bredvid något barns skolarbete vilket tar lite av koncentrationen 😉 

Idag ska vi in i hamn, första gången på nästan tre veckor. Hoppas det finns något bra ställe för en katt. Hans päls mellan klorna har vuxit ut nu och blivit riktigt långt så han behöver skava lite…

Vi är glada över att vi valde att ta med Plutten. Han är väldigt mysig att ha med och vi är övertygade om att både han och vi hade saknat varandra väldigt mycket om han varit kvar hemma. Han är en mycket bortskämd katt och som Alexander säger ” ni är bra på att skämma bort, både barnen och katten är bortskämda”   Sedan om det är bra eller dåligt återstår att se 😉

Attachment.png

Vi har det rätt så bra!

Våra dagar består mest i att segla och bada och snorkla, ett rätt så behagligt liv. Den största utmaningen är skolan som vi har mån- fre. En stor utmaning för oss föräldrar och kräver mycket koncentration från sonen, som så klart har en ursäkt varje dag varför vi inte ska ha skola. En annan utmaning är värmen, vi klagar absolut inte men nätterna är värst och ingen av oss sover så bra. Speciellt nu då vi har haft regn på nätterna och måste stänga igen båten. Med 26 gr i havet brukar vi ha 28-30 gr inne i båten på natten samt att dygnstemperaturen blir aldrig lägre än 24 gr. Lägg på lite sjörullning på det så förstår ni att nattsömnen blir så där 😉 Fördelen med värmen är att vi inte har så mycket tvätt eftersom dagarna mest består i att skifta till torra badkläder efter bad och kanske en T-shirt på kvällen.

Andreas som generellt vaknar så fort solen kikar över horisonten väcker mig kl 6 må-fr för att morgonträna. Just då vill hjärnan att kroppen skall ligga kvar i sängen för mellan kl 4-7 är det som svalast ombord. Vi kör varsina pass på däck och avslutar med bad. En perfekt start på dagen. Sedan frukost & väcka trötta barn. Efter det en snabb morgonrengöring (jag dammsuger varje dag, kanske en vana från min tid i Flottan 😉). 

Sen kör vi skola. Amanda är självgående med lite stöttning. Hon har haft olika presentationer för oss, tex i hur våran båtmotor fungerar. Alexander behöver generellt stöd under hela passet, vi har delat upp olika ämnen mellan oss. 

Efter skolan är det losskastning och oftast kör vi bad innan det. 

Andreas kollar väder och vind och föreslår olika vikar att segla till. Det är svårt med prognoser här då de höga bergen ställer till det för vindarna. Det känns som om de stämmer till 50%. Det blåser däremot på klocka, det börjar någon gång runt lunch, ökar med brisen på eftermiddagen och slutar runt kl 2000 när solen går ner. När vi seglar är ofta barnen inne för de gillar inte solen och värmen. Vi har som rutin att de ska hjälpa till vid losskastning och förtöjning och måste då vara ute minst 30min. 

När vi ankrat och återställt blir det bad, Alexanders grej är att slänga sig i vattnet genom att hänga ut över skrovsidan i vanten och släppa taget. Det gör han strax efter att vi hängt fast ankartampen (avlastar bromsen). Vi brukar snorkla på ankaret för att se att det sitter. Har vi tamp till land badas det på den. Vi snorklar längs klippor, vi dyker under båten, vi övar dyka till botten och bara badar. Ibland simmar vi in till land om det är en strand. Så brukar em/kvällen varvas med bad och slapp och kanske något som måste fixas innan vi käkar middag runt 20-21 tiden. Ibland har vi ”filmkväll”, på fredagar kollar vi alltid på en ny film som vi tagit med. Amanda kallar det ”plastfilm” eftersom de hat obruten förpackning. På fredagar har vi även ”fritt blås” på godis & chips och annat skräp som önskas 😉. Väldigt ofta avrundas kvällen med två omgångar UNO.

På helgerna har vi inte skola. Barnen vill inte bli väckta utan de vill vakna själva och gå upp och äta frukost. Vilket innebär även att man måste diska sin egna disk!

Ligger vi i hamn eller till ankars nära en restaurang brukar vi passa på att ta ett restaurangbesök. Vi klarar ofta en vecka utan att bunkra mat, ibland längre. Soppor förvarar vi i ankarboxen i täta säckar som vi sytt och en veckas soppor får plats utan problem. Vatten gör vi själva så länge vi har ström. Har vi sol, så har vi ström. Vi har väldigt gott vatten. Eftersom vi har våran sodastreamer ombord skämtar vi om att vi dricker egenproducerad ”medelhavsläsk” 😉. 

Alexander ville för en vecka sedan att vi skulle prova utan ADHD medicin. När han frågar är det svårt att neka. Hans aptit dubblades (adhd medicinen tar bort aptiten) och han äter hela tiden det känns som att han är generellt gladare. Förmodligen är han konstant hungrig utan att veta om det vilket gjort honom sur när han äter ADHD medicinen. Dock finns en enorm rastlöshet i kroppen som behöver komma ut, så länge det går att bada eller han har ett spel som tar hans koncentration funkar det Ok. Tyvärr har detta medfört att skolpasset blivit ännu tuffare men det kan det (ett tag) vara värt för att han skall äta. 

Sedan har vi såklart syskontjafset som fortgår, men det är ju en normal företeelse! Jag fortsätter att lägga mig i när jag blir tokig och de fortsätter att undra varför jag är arg 😉

Ja, i det stora hela har vi det rätt bra! Just nu sitter jag i sittbrunnen och kollar på getterna som går längs klipporna, en har en bjällra som låter. Plutten ligger och flåsar i skuggan bredvid. Jag väntar på att Andreas skall bli klar med Alexanders mattepass så att jag och Alexander kan läsa vidare i våran bok. Vi är i den viken där vi för sex år sedan tog dykbilden som vi har som tapet hemma i vardagsrummet. Det är varmt och vindstilla, syrsorna låter och fåglarna tjattrar och svetten rinner på min rygg! Det ska bli najs att ta ett bad när skolan är klar och sedan fundera ut dagens mål ⛵️☀️

Nu ser vi fram emot midsommar och jag & Amanda ska göra papperskransar, på måndag om en vecka får vi besök av mina föräldrar. 

Merde! Eller vad fan det heter på grekiska.

Vi är alltid noga med säkerheten. Vi ankrar aldrig mitt i smeten. Vi säkrar alltid förtöjningar. Vi snorklar på ankaret. Vi förbereder alltid båda sidorna när vi går in i hamn. Vi backat ankaret hårt. Vi gör det för vår egen säkerhet och andras.

Därför blir vi alltid skeptiska när andra inte är lika noga.

Vid mindre vikar tenderar vissa att knö sig in utan vetskap var andras ankare är och ”bara” ankra, när de upplever att ankaret tagit, då stänger de av motorn och tycker att de sitter fast. När vi ankrar, då knör vi oss inte in, vi kollar var vi har svängradie. Vi tar alltid kättingens längd minst fem gånger djupet. Vi backar ner ankaret så hårt vi kan och länge. Är det bra förhållande snorklar vi alltid för att se hur ankaret och kättingen sitter. Vi iaktar andra som ankrar nära oss, släpper de ut tillräckligt med kätting, backar de, har de koll. Gör de det inte, muttrar vi och hoppas att det inte blåser upp. Ikväll blåste det upp (konstigt för det blåser sällan på natten i grekland) och mitt i vår kvällsrutin small det till!

”- Vi har en katamaran i fören”, skrek Andreas. Det var beckmörkt ute och det blåser 10 m/s och ett gäng nyvakna tyskar försökte hålla undan sin katamaran samtidigt som ett gäng ”- Scheisse” utropades! Vi startade motor och tände upp på däck och flyttade fendrar och tryckte allt vi kunde. ”- Sorry sa de till oss och artigt svarade jag ”- You can’t help it”,  samtidigt som hjärnan sa ”- Learn to fucking back your anchor”. 

De draggade akterut och vårt ankare satt kvar. Tyvärr har de tryckt till vårt peke som vi hoppas kunna laga i morn. Vi har kollat med lampor men inte kunnat se några sprickor, så vi hoppas att det bara var peket som gick sönder.

Vi måste sluta vara så artiga. Nästa gång någon ankrar nära oss i ”vindlinjen” måste vi ropa till dem att backa fast sitt ankare istället för att muttra att de är oerfarna hyrbåtsseglare.

Jag ska lära mig vad ”merde” heter på grekiska! 

God natt 🙂

Hastighetsrekord

Glömde berätta att vi efter Mezzinasundet påväg mot Grekland satte hastighetsrekord. Tidigare rekord låg på 12,5 men nu seglade vi upp i 13,2. Grymt för en båt som enligt formeln skall ha en maxfart på 9,5 kn, så med andra ord hon jobbade på bra 👍🏻. Se bilderna så förstår ni känslan (kunde inte lägga upp filmen tyvärr så det blev bilder)

Havet (sjösjukan) tog mig påväg mot Grekland

326 NM och 48h senare var det väldigt skönt att få doppa draggen på grekisk botten utanför Keri på Zakyntos. Så skönt att jag inte ens behövde gå och sova, trots att jag varit uppe sedan kl 0200 i morse. Vi har varit en hal tvål de senaste 38h (de 10 första timmarna var najs) på ett stort mäktigt hav.

Vi lämnade ön Vulcano (Italien) kl 7 i lördags morse för att segla till Grekland. Vi hade en grym dag på Vulcano med lerbad och konstant doft av ruttna ägg. Alexander som precis läst om vulkaner i SO’n fick möjlighet att berätta för oss varför vulkanen puffade!

VäderPrognosen såg bra ut, lagom med vind från rätt håll och även kanske för lite vind och små vågor bitvis. Resan började väldigt najs via Mezzina sundet där vi såg svärdfiskarna med sina märkliga båtar. Strax efter att vi rundat upp Reg Calabria fick vi najs vind och vi låg i + 10kn. Vissa av er har sett min film när jag hänger ut över sittbrunnen – då var det riktigt najs. När det var dags att laga två olika middagar då började vinden j-vlas och kom från olika håll i olika hastigheter. Ena stunden rullade jag köttbullar på kryss, andra stund med vind akter ifrån och en annan stund gick vi för motor. Så höll det på ihop med sjö som rullade från olika håll. När alla hade ätit och disken var gjord, då kände jag något i halsen, och där satt den -sjösjukan! Jag som alltid brukar att vara sjösjuk har under denna segling knappt känt någon sjösjuka alls och tänkt att ”tanten är botad”. Men där satt den, så ut i sittbrunnen och stirra bort den genom att glo på horisonten. Precis när jag kände att ”den försvinner nog”, då slog det emot sjö förifrån som landade rakt ner genom byssa luckan och dränkte byssan. Då var det bara att svälja spyan och gå in och torka;)

Efter det anslöt jag ”sjösjukeplåsterligan” dvs barnen. De får alltid plåster i förebyggande när vi ska segla långa ben, det kan annars bli hemskt för dem och opraktiskt för oss.

När Andreas väckte mig kl 2 för att gå på kl 2-6 passet mådde jag bättre men hade tungt huvud och lätt illamående. Lyckades knappt hålla mig vaken under mitt pass. Senare på dagen var jag sänkt med huvudvärk och hyper känslig för sjön och supertrött. Kunde knappt laga mat! På kvällen kom jag fram till att sjösjukeplåstret gjorde mig sjösjuk så jag pillade bort det. Senare så släppte huvudvärken och illamåendet och jag den tunga känslan i huvudet! Så nu vet jag – sjösjukeplåster gör mig sjösjuk! Båda barnen mådde däremot prima. Andreas tog ett piller när det var som värst – bara ifall att, så att inte han skulle bli kass när jag var det. Kan meddela att den stabila katten också blev sjösjuk och kräktes, han som aldrig visat tecken på sjösjuka tidigare!

Väderprognosen hade angett mindre vind hastighet och därmed mindre våghöjd. Det som stämde nu var vindriktning. Jag kan säga att man är inte så kaxig när man är mitt på havet utan att se land, någon annan båt och har ingen radiokontakt. När båten samtidigt rullar, sjö rullar in akterifrån in över sittbrunnen, det är mörkt och det blåser mycket, då känner man sig liten. Ingen hör liksom om du skriker! Varken jag eller Andreas är rädda för havet, våra 20år i Flottan har gjort oss säkra. Vi vet att båten tål det och mycket mera, det är därför vi har den båt vi har. Vi är noga med säkerheten. Den som kör nattpassen har flytväst med manöverbordsändare samt är alltid fastkrokad. Måste man gå på däck kopplar man sig i den jackstay vi har. Om man ramlar i havet piper våran VHF så att den andre vaknar samt att det i AIS systemet går ut en position på manöverbord. Alla som är ute i dåligt väder måste dag som natt ha flytväst och vara säkrade. Dagtid i väder som är hanterbart och det är hög vattentemp är vi inte lika noga om du är i sittbrunnen. Vi har en rescuebag sk grabbag packade som vi kan rycka om det går illa. Vi har lärt barnen vad som gäller. Vi skall i dagarna öva manöverbord på riktigt där alla ska vara med och hjälpa till samt öva på att falla överbord. Nu har vi en lugn skärgård utan sjö att öva i.

För nu kommer vår segling mest ske i skyddat vatten, en skärgård som bryter sjön. Så najs. För vi har tidigare fått rulla mycket. Det är lite jobbigt med Korsika, Sardinien och Sicilien eftersom det mest är oskyddade vikar eller hamnar att välja på. Men nu ser jag fram emot lugna seglingsdagar i en skärgård. Vi är dock grymt besvikna på vattnet, det är ju klarare än hemma men mycket sämre sikt än vad Tyrrenska havet gett oss. Men vi har 26 grader havstemp och det är najs!

Nu har vi precis avslutat dagens skola, det är baddags, bara jag som inte är i en!

80l bajs….

Tisdag eftermiddag konstaterade vi att toatanken var full, proppfull, så full att den expanderade av solvärmen som låg på mot skrovet. Spegeldörren i badrummet fick sitt lås trasigt eftersom tanken tryckte upp dörren. Eftersom vi öppnat tömningen innan vi gick in i hamn insåg vi att vi förnodligen hade stopp någonstans vid utloppet. I mitt inre såg jag hur någon slags slang eller koppling lossnade och hur båtens köl fylldes med 80l avföring….jag vet, det här är en sk ”äckelblogg”…

En förmiddags promenad med glass i grannbyn var planen innan losskastning. Sedan lämna hamnen och ut till havs för att tömma tanken. Det är nämligen så det funkar här, marinorna har normalt inga tömnings stationer för ”waste water/svart vatten”. Svinvarma och rätt så svettiga och med ord som ”- jag ska aldrig mera gå en promenad igen” kom vi tillbaka till båten för att snabbt kasta loss och komma ut till badvattnet.  Andreas hade plockat med sig en pinne för att kunna peta rent med vid utloppet. Väl ute till havs stängde vi av motorn och min hjälte till man tog sig an det ärofyllda uppdraget att ”bajsdyka”, för gissa vad som händer när ”proppen” lossnar….Tyvärr så skedde aldrig detta. Vi petade med pinne, vi körde in en slang, en kabel och när inte det hjälpte för att komma förbi två krökar, då offrade vi ena vajern till den aktra relingen. Att åka omkring med 80l avföring med risk att få det i kölen gör att man lätt offrar saker. Men med raka ord ”skiten satt fast”. Amanda som läser av havstemperaturen var bestört, pappa fick bada i en havstemp på 26,3 och hon fick vara badvakt!

Lätt varma och lätt frustrerade över att inte kunna lösa det själva vände vi åter till Marinan. Såklart hade de ingen svartvattentömning och såklart undrade de varför vi inte tömde i havet! Till Marinans försvar, den har precis öppnat och just svartvattentömningen är inte  färdig installerad. Men, de hjälpe oss kontakta varvet bredvid. Efter lite väntan fick vi besked om att varvet kunde hjälpa oss få tag på en sugbil, kanske i eftermiddag eller i morgon. Lite mera svettiga och varma förtöjde vi om i Marinan. Trevligt nog fick vi strax besked om att vi skulle ta oss till varvet eftersom en sugbil var på ingång.

Väl på varvet kom sugbilen, tre glada herrar som kunde noll engelska. Min väldigt begränsade italienska förstod att deras sug var för stor. Mycket ord och mycket gester. Snart kom en andra sugbil och vi hade nu åtta glada herrar som tänkte. Ingen kunde engelska. Med Leriga skor och mycket smutsiga kläder klev de in och ur vår båt för att kolla på arrangemanget. Jag med min smutsfobi hoppades innerligt att det bruna var lera och inget annat…, Efter många diskussioner kom det snart en mindre slang och med den ena mannens tröja kunde de täta både vid båten och vid sugbilen! Vips var 80l avföring borta och borta var även vårt stopp (jag frågade barnen innan om de var säkra på att vi inte skulle hitta någon liten plastbil eller annan leksak…) När vi skulle betala tog de såklart inte kort så Andreas fick skjuts av dem till närmsta bankomat!”-  Ok nu blir han rånad tänkte jag”. Medan jag torkade lera (eller vad det var) både inne i båten på durk & mattor och ute i sittbrunn & gångbord) kom Andreas tillbaka. Skönt! Innan vi åter igen förtöjde i Marinan åkte vi ut för att testtömma tanken med vatten. Det funkade utmärkt! En stor sten föll från bröstet. Härligt slippa få 80l avföring i kölsvinet!.

En annorlunda Nationaldags firande men som slutade väl och som även slutade med egen gjorda svenskaflaggantårtbitar. Andreas är vår hjälte, han låg ändå där i vattnet, beredd få 80l människoavföring rakt på sig! Vi är oerhört tacksamma för den service som Marinan (Capo d’Orlando Marina, Sicily) gav oss. Eftersom en del av  reservbufferten gick till detta blir det inga restaurangbesök i närtid i varje fall. Men det känns helt Ok, för en fungerande toalett ombord är värt mycket! Ursäkta för denna äckelblogg – men vår resa består inte bara av en dans på rosor 😉

Att segla med tonårsbarn – en utamning och en förmån

– Nä hä

– Jo ho

– Nä hä

– Jo ho

– Sluta tjafsa, jag blir galen

Fyra ögon tittar förvånat på mig och svarar i kör ”- Vi tjafsar inte, vi är sams”, sedan tillägger Alexander gärna: ”- Men mamma, du har ju berättat att du och morbror Niklas bråkade hela tiden. Det gör syskon!

Vi kan konstatera att det är en annan utmaning att långsegla med en 12-åring och 13-åring än med en 6-åring och 7-åring som för sex år sedan.

Tidigare när vi seglat på semestern och under helger har de varit nöjda om de fått sin wi-fi så de kan online spela, chatta, youtuba och netflixa. Under vår långsegling har vi märkt att det räcker inte.

Alexander har lagt till med ”söta tonårsrösten” och ”söta blicken” och säger ”-Mamma, snällllla kan du hämta den till mig” så småkikar han om han ser någon reaktion från mig. Första gången dog ju mamma hjärtat, men andra gången bad jag honom gå in i badrummet och öva lite mera på den….då fattade han att jag kommit på honom. Nu testar han till och från, ibland glömmer jag att motstå och hämtar den där prylen han ville ha…

De har båda väldigt kloka tankar och idéer och vill gärna diskutera. Ibland blir man galen för man vill ju bara att de ska sluta med det som de gör utan diskussion.  Att varje dag behöva be dem hjälpa till att lätta ankare eller ankra och varje gång få en diskussion varför de inte ska behöva hjälpa till, det blir rätt tröttsamt. Vissa saker måste man bara göra.

Jag avslutar varje dag med att fråga vad har varit bra idag och vad har varit mindre bra. Allt vi kan påverka försöker vi ändra för att de ska trivas. Vi har mycket dialoger kring varför saker är som det är och vad vi måste göra såsom ex skolarbetet.

Amanda har uttryckt att hon kommer sakna sommarlovet. Vi har kontrat med att hon får ju 3,5 månad nu. Först kröp det fram att hon nog skulle sakna själva skolavslutningskänslan att köpa en ny klänning, så därför inhandlade vi ”skolavslutnings kläder” i Ill Rousse på Korsika. Nu har det krupit fram att båda saknar att få vakna själva, gå upp och göra frukost och äta själva när man själv vill så som de brukar göra på sommarlovet. Så nu får man äta när man vill på helgen men då får man också lösa det själv inkl disk. Vill man inte det får de äta med oss runt kl 9. De gillade förslaget men Alexander tyckte att vi skulle diska deras disk!

Syskonbråken avlöser ibland det ena efter det andra och jag försöker vara pedagogisk och fråga om det ”känns bra i magen” hos den som börjar att retas och svaret blir oftast (!!!) nej, så då frågar jag den som blir retad om det ”känns bra i magen” och där blir ju alltid svaret nej. Då frågar jag vad meningen är med att bråka, för vi som lyssnar på det ”får ont i magen”, den som blir retad ”får ont i magen” och när tom den som retas ”har ont i magen” vad får vi då ut för positivt av det. Just då blir det tyst och de slutar! 

Beroende på vad de svarat på vad som varit bra och mindre bra under dagen ändrar vi oss för att även de ska tyckta att det här är ”livet” och inte bara hänga i hytten under seglingen. De älskar att bada och snorkla, så de ser mer fram emot ankringen än seglingen. När det är möjligt försöker vi ha kortare seglingsdagar för att de ska få bada, men ibland går det inte pga det är svårt hitta sjölä längs en kust utan skyddande skärgård.

Vi försöker få våra tonåringar att som precis där hemma hjälpa till ombord. Jag är less på att bedriva hotellverksamhet. Jag fick ett rejält utbrott häromdagen när jag fick till svars att jag var en elak mamma som krävde att de ska börja laga mat, diska, städa och hjälpa till vid ankring. Då fick de sig en riktig sk utis (utskällning) där jag förklarade hur elaka de var mot oss som tvingar oss att ta hand om deras skit och ständigt passa upp. Båda fick även möjlighet att kliva av och åka hem om det var så hemskt att segla i Medelhavet. De valde att stanna och har börjat att hjälpa till mera. 

Det är en förmån att få vara med sina barn varje dag, lyssna till deras kloka slutsatser i skolarbetet, lyssna på deras tankar kring livet och vara där när de utvecklas. 

Det är en utmaning att anpassa deras seglingsliv till deras vanliga liv, medla vid konflikter, förklara ekosystem och varför man inte kan duscha 10 min varje dag.

Summa summarum så blir varje dag bara bättre och bättre. De har tagit en stund för oss att svänga in i långsegling men nu börjar det kännas som att vi hittat våra roller. De håller mera sams och gör mera saker tillsammans. 

FIRO tog sin tid denna gång men nu känns det som att vi tagit klivet in i sista tårtbiten och det kan bara bli bättre!

242NM och 43h senare….Ciao Sicily ⛵️🌋🏖

 

I onsdags beslöt vi oss för att skaffa varmare badvatten, så vi tog adjö av Sardinien och seglade söderut helt enkelt. Enligt nav.planen hade vi ca 240 NM (1NM =1852m) till Sicilien och med väderprognosen tänkte vi oss en resa på 40h-48h.  Det rutinenliga sms:et till föräldrarna skickades, för att någon skall ha koll på var vi är om något händer. De har även fått uppgifter inkl bilder för att enkelt kunna efterlysa oss om det visar sig att vi inte kommer fram….det här med att vara förbered, man vet ju aldrig vad som kan hända.

Efter att Isola Tavolara börjat att försvinna bakom oss och Sardiniens kust börjat att skymmas i dis började de plötsligt skvätta i vattnet kring oss. Ett större stim av delfiner var runt oss och lekte runt båten. Magiskt. De höll på länge och vi alla satt länge ute i fören och tittade. Helt fantastiskt varje gång det händer. Detta återkom flera gånger under överfarten. Lika stor uppståndelse varje gång delfinerna kommer, den sk ”delfinvarningen” ropas ut och barnen kan plötsligt avbryta allt de gör och kommer ut på däck i rekordfart 👍🏻

Enl nattseglingstradition skall det finnas gott bröd att ätas på natten så därför brukar jag efter middagen på kvällen baka Scones. När doften av nybakat bröd sprider sig i båten, då vet man att det är nattsegling på gång.  Tyvärr fick vi ta ned segel på kvällen pga vinden försvann och starta motor. Vi rullar på med våra kl 22-02 och kl 02-06 vakter. Andreas brukar ta en soft-timme kl 21-22 och innan det spelade vi Uno i sittbrunnen. Ett kul och enkelt kortspel som funkar bra för oss att spela. Amanda ville se när stjärnhimlen vaknade till liv så hon var ute med mig till kl 22. Här går solen i drickat strax efter kl 20.30 och kl 2100 är det stjärnorna som lyser upp havet. Nu har vi haft tur båda nätterna och haft fullmåne med oss. Grym måne som gett oss ljus i mörkret. Det är väl det jag kan sakna just nu, Sveriges ljusa nätter….men det är också det jag saknar.

Alexander erbjöd mig att sova hos honom eftersom det gungar mindre i de aktra hytterna. Så när jag klev av vakten kl 22 hade han bäddat med kudde och filt till mig bredvid honom, han är helt underbar. Med varm luft ute och motor igång blev det snart rätt varmt och när vi pratade om det dagen efter hade vi båda ångat oss rätt snart men ingen ville såra den andra, därför låg vi båda och toksvettades. Men, vid kl 2 gick jag på vakten så det var bara för en kort stund.

När man står där ute i mörkret  med månen och stjärnorna som sällskap får man rätt så mycket tid att reflektera. Jag tänker mycket på vardagen, meningen med vad man gör och varför man gör saker och vad man borde göra. Massa jobbtankar flyger också, saker som jag ska göra bättre och saker som jag ska sluta med när jag kommer hem och saker som jag ska göra på ett annat sätt. Lyssnar också på en hel del poddar också som ger bra inspiration och motivation. Sedan blir det så klart mycket här och nu, jag tränar på mina nattpass, jag sitter och glor på havet och ser saker i syner och jag njuter av att se solen stiga upp ur havet kl 0552 ( som den gjorde i morse).  Plutten, våran katt har varit med mig i sittbrunnen igår och idag. I natt sov han med mig kl 22-02 och var ute med mig kl 02-06 och sov sedan med mig igen kl 06-09…. min katt som jag brukar säga 😊.

Vinden kom tillbaka i går förmiddag så då kunde vi äntligen få tyst igen. Jag och Amanda seglade och lyssnade på Tomas Ledin ute i sittbrunnen. Vi sjöng, dansade och pratade om livet. Fantastiskt att få så mycket tid med sina barn, så mycket kloka funderingar och tankar som de pratar om. Bikini segling hela dagen – my kind of life 😊.  Andreas och Alexander satt inne och spelade spel, deras avkoppling. Jag vill ju att Andreas ska sova för att vila men han är som känt kass på det! På eftermiddagen bakade jag pepparkakor och det var en underbar doft som spred sig ovant i båten. Våran sista pepparkaksdeg är på väg att ta slut….vi är en familj som hamstrar pepparkaksdeg vid jul och fyller frysen med för att kunna äta under året, antingen som den är eller på glass…. Nu hade vi även fått gennakervind så vi hade najs fart. Till middag stekte jag pannkakor. Jag gillar att laga mat och baka på havet, det är en större utmaning med ett kök som gungar och det smakar alltid godare.

När man är mitt ute på havet utan varken radio eller internettäckning då kan man ibland börja härja fritt i sina tankar. Inte en båt hade vi sett på 24h. Vad kan ha skett i världen idag som vi missat? Då kan rätt många tankar dyka upp i huvudet….

Lika magisk solnedgång denna kväll. Dock kom inte månen upp ur diset innan jag gick av kl 22 så jag och Amanda undrade vad som hänt med den. Igår kom den upp som en orange apelsin ur havet. Gött var att när Andreas väckte mig kl 02 lyste månen upp vårt hav. Denna natt blev Framgångspodden och gummibandsträning, lite svårt hålla balansen i vissa övningar…. bra för coren 😉. Lika magiskt som Korsika tornade upp sig tornade Sicilien upp sig vid 0430 tiden. Höga berg som lyste upp ovan molnen. Fantastiskt.

Kl 0515 började det att ljusna och strax efter det fick jag internet mottagning, livsfarligt. Då blir det slut med alla reflektioner och tankar och hjärnan rullar igenom mail och sociala medier….

Runt kl 0830 vaknade jag av att Andreas tog  ned seglerna och strax efter var det dags att ”doppa draggen” ⚓️. Rätt så skönt efter 43h på havet. Det blev bad i 24 gradigt vatten och efter det frukost.

I dag hade vi tänkt oss en återhämtningsdag med någon bingkvart och mycket bad. Istället har vi hamnat i en gungig vik med höga klippor runt om som kastar vinden hit och dit vilket gör att vi ibland har sjön rätt in i aktern och ibland rätt i sidan. Det gungar mera nu än när vi seglade! Var ska jag ställa min kaffekopp liksom 😉 Vi har 31 grader i skuggan och 25 grader i havet – detta i kombo med brist på sömn och gungig båt gör att tålamodet tryter (har redan sagt ”j-vla skit Ipad 50 ggr) …. vi får se om em brisen lägger sig därute och om havet slutar skrynkla sig. Vill ogärna gå till en hamn i denna värme, vi vill kunna bada, men vi får se vad alternativen blir…

Underbart vara på Sicilien. Ser fram emot mycket god mat och dryck och varmt badvatten. Nu börjar dock varma båtperioden där havstemperaturen styr inombordstemperaturen….. Ciao!